Den här filmen är en enda stor deg. Scener hopar sig på varandra som ett fotbollslag efter att det kvitterat men helt utan glädje. Skådespelarna gör grimaser och försöker impa med usla kung fu-moves. Jag såg av misstag Director’s cut-versionen som insisterar på en hel sidointrig med Coolio (!) Det kunde man uppenbarligen ha tagit […]

Jag blev ganska tagen av Signs när den gick på bio (det var också en av få filmer som skrämde skiten ur mig) och jag minns hur den behöll sin magi på DVD – med åren blev dess lyster lite skamfilad av M. Night Shyamalans fortsatta karriär. Inte för att hans filmer blev så dåliga […]

Till viss del har jag mjuknat lite för The Expendables – jag känner fortfarande att den är ganska trist och glädjelös, men jag inser nu att den åtminstone är det med flit; tråkig som en kniv, glädjelös som ett bortkastat liv; maskulina eskapistiska fantasier har alltid spelat på idén att (en) man har ett utvalt […]

En udda remake – inte bara är den mer trogen Stieg Larssons roman än vad den svenska filmen var, den är mycket mer ”svensk” (filmen från 2009 påminde lite grann om en IKEA-katalog, visserligen, men det är inte det jag menar). David Fincher var den perfekta personen att kristallisera skandinavisk ångest sent på året, den […]

Jag kommer ihåg när den här filmen blev den mest framgångsrika genom tiderna (eller så) sommaren 2015 och sedan dess har jag inte kunnat skaka av mig det. Jag känner på något sätt att den inte hade varit så framgångsrik om den inte hade kommit just när den kom. Kostymnissarna vann, deras kalkyler och strategier […]

Casino Royale var Craigs Connery-Bond precis som No Time to Die uppenbarligen blev hans Lazenby-Bond; Quantum of Solace faller under hans Dalton-Bond och Skyfall fungerar som hans Brosnan-Bond – vad vi har kvar? Naturligtvis Craigs Moore-Bond, vilket oundvikligen är vad Spectre blir; småknasig och välbekant, med biljakter som går fel, skurkar och lakejer från ”Familjen Flinta” […]

Om Tomorrow Never Dies var en ny Moonraker så är Världen räcker inte till som dess Ur dödlig synvinkel, en Bondfilm som direkt signalerar att detta kommer att bli Bond back to basics, med actionscener lika flådiga som sammanhängande och teman som är jordnära och relevanta. Men Världen räcker inte till är mycket mer än bara den […]

Efter att ha följt GoldenEye kommer jag ihåg att det här var en enorm besvikelse för mig vid tolvårsåldern och även om jag borde falla lätt för den idag (tydligen uppskattar jag till och med xXx numera så jag är inte säker på att jag har någon standard kvar) tycker jag fortfarande att Tomorrow Never […]

Det är lätt att glömma att Tid för hämnd (känd som den ruffiga ”bastarden” från Bonds 80-tal) är både mer ståtlig och mindre våldsam än Dödligt vapen 2 samma sommar – det är bara som Bond-film som den verkar vara väldigt 80-talsrå. Problematiskt nog var detta mindre av ett medveten approach och mer ett resultat […]