Författare: carlfredrikfyhr
-
Antropophagus (1980)
Så jag såg Triangle of Sadness och sedan såg jag High-Rise och sedan var klockan ganska mycket. Vad gör man då? Jo, man tillåter sig själv att dinera nattamat medelst italienskt splatter från Joe D’Amato. Antropophagus är en perfekt liten epilog efter fyra anspråkslösa filmtimmar. Det är knappt så att den här filmen handlar om något alls, åtminstone […]
-
High-Rise (2015)
Som andra filmen i en dubbelvisning med Triangle of Sadness är Ben Wheatleys High-Rise som en fantastisk fläkt av äcklig luft. Wheatley organiserar förmodligen inte den kultiga romanen speciellt bra, säkert fångar han inte heller alla dess filosofiska dimensioner och möjligheter (jag har aldrig läst den) men High-Rise är åtminstone dynamisk i filmtermer. Jag älskar hur filmen fördjupar […]
-
Triangle of Sadness (2022)
Man skulle kanske kunna få för sig att Ruben Östlunds andra guldpalmsvinnare vore någon sorts revolution, men den består av förvånansvärt gamla idéer. Är det möjligt att vara på en öde ö utan att omedelbart bli en metafor för mänskligt beteende? Har det någonsin funnits ett klasslöst skepp i en film? Nej, åtminstone sedan Defoe, […]
-
Final Destination 2/Darkness Falls (2003)
Vi är åtminstone ute ur januari. Det betyder att jag inte kan tvinga mig själv att se fler januarireleaser från 2003. Darkness Falls är visserligen inte 80 minuter när eftertexterna kommer, men det är fortfarade 80 minuter man inte får tillbaka. Men Darkness Falls kan vara en film ingen tycker om, långt fler har aldrig sett den […]
-
Livet är underbart (It’s a Wonderful Life, 1946)
Livet är underbart är ett bra exempel på en film som kan bli en livslång vän. Det är en bra inkörsport till äldre filmer men den avslöjar också sin magi mer ju fler äldre filmer man ser. Det är förmodligen en av de första filmerna från 1940-talet någon ser, och man är benägen att ta […]
-
Edison, uppfinnaren (Edison, The Man, 1940)
Stabil biopic, uppföljare till Unge Edison, med Spencer Tracy sedvanligt perfekt i rollen som Thomas Edison. Filmen skildrar hans vedermödor i en flashback, fokuserar på hans tidiga arbetsliv, fonografen och glödlampan. Trots att den typiskt trolliga svenska titeln går tvärtemot originaltiteln så är den mer adekvat – vi får mer av uppfinnaren Edison än vad vi […]
-
Sliver (1993)
Filmens överväldigande brister är inte tillräckligt överväldigande för att jag inte åtminstone ska lägga märke till den saftiga potentialen i denna post-langianska berättelse om storstadsperversion. Sharon Stone flyttar in i ett höghus som vi snabbt lär oss är riggat med övervakningskameror som leder till ett enda rum. Det påminner om det nazistiskt designade Luxor Hotel […]
-
Bombay Rose (2019)
En elegant väv av romantiska berättelser, från den minsta humlan till den mest episka sagan, om vad kärlek kan vara; anknytning, relationer, myter, fantasier, farliga tvångstankar, kommers. Det finns mer här än vad man kanske först tror.
-
På västfronten intet nytt (Im Westen nichts Neues, 2022)
För 20 år sedan, när jag var sjutton och skolkade för att protestera mot kriget i Irak, minns jag att Milestones mästerverk På västfronten intet nytt från 1930 fortfarande ansågs vara en av dessa måste-se-klassiker. Jag tyckte att den var väldigt imponerande. Trots sin kraft var dess budskap enkelt: Krig är filosofiskt meningslöst, det är […]
-
Uppdraget (The Recruit, 2003)
Skurkens sista ord i den här filmen är ”here goes nothing”, och jag antar att detta var den vägledande principen för hela filmen. Allt man kan förvänta sig av en film regisserad av Roger Donaldson är en film regisserad av Roger Donaldson men den här kämpar i uppförsbacke redan från början, när den förväntar sig […]
