Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Hederskoden (Code of Silence, 1985)

Standardaction, om än otypisk för Chuck Norris, där han spelar Chicagosnut egenhändigt måste besegra ett kriminellt gäng när poliskåren vänder honom ryggen eftersom han inte tänker hålla en rutten kollega bakom ryggen. Andrew Davis personskildring är oglamoröst sjavig på ett trevligt sätt och det är hyggligt intressant att filmen betraktar korruption utifrån ett perspektiv innanför […]

Fortsätt läsa

Saknad i strid (Missing in Action, 1984)

Chuck Norris blev det stora affischnamnet för b-bolaget Cannon i och med detta fyrkantiga stycke Reagan-propaganda om butter soldat som sticker tillbaka till Vietnam för att rädda krigsfångar. Utdragen och sunkig, men det finns värre – Norris omedvetet psykopatiska attityd (hans rollfigur anklagas för krigsbrott som filmen inte ens bemödar sig med att förneka!) är […]

Fortsätt läsa

May December (2023)

Fascinerande, nyanserad och lurig film där en skådespelare (Natalie Portman) besöker en kvinna (Julianne Moore) berömd för att ha gift sig med mannen hon förgrep sig på, och fick barn med, när han var pojke. Målet är att göra research inför en filmroll men motiven luckras snart upp – huvudpersonen blir som en reporter i […]

Fortsätt läsa

Ninjababy (2021)

Anspråkslös slice-of-life-komedi om strulig tjugonåntingtjej som upptäcker att hon är sex månader gravid – utan att ens vara i närheten av att veta vad som är upp och ner i tillvaron vill hon inte bli mamma, men det är för sent för abort, så vad göra? En fin studie i ambivalens – huvudpersonen har svårt […]

Fortsätt läsa

Peggy Sue gifte sig (Peggy Sue Got Married, 1986)

Drömsk, lätt berusande fantasimelodram om en kvinna (Kathleen Turner) som svimmar på high school-återföreningen och vaknar upp 25 år tidigare – kan hon, och går det, att rätta till de misstag som gjort hennes medelåldersliv till en sådan besvikelse? Manuset är en typisk 80-talshistoria, nostalgisk, derivativ (främst av Tillbaka till framtiden) och till sist även […]

Fortsätt läsa

Lone Wolf McQuade (1983)

Eventuellt inledningen på actiongenrens Reaganera – Chuck Norris spelar lortig Texas Ranger som går sin egen väg; David Carradine är ful skurk som langar vapen. Musiken försöker övertyga oss om att detta är en spagettiwestern, men storyn är bara en sämre kopia av Dirty Harry, om än med mer skjutvapen och karate. Rätt stark upptakt […]

Fortsätt läsa

Våldets överman (Forced Vengeance, 1982)

Chuck Norris filmer, innan han slog igenom i bolaget Cannon, var verkligen inget att hurra för. Här är ännu en segdragen sunkrulle där här ”spelar” glorifierad dörrvakt i ett Hongkong-kasino som måste hämnas när slemmig maffiaboss dödar hans vänner. Har ett par hyggliga och brutala bataljer att bjuda på men storyn är en trög, luddig […]

Fortsätt läsa