-
Spice Girls – Spice (1996)
Spice Girls representerar ögat av 90-talets storm, den fragila stunden då våra föreställningar om zeitgeist känns som allra tydligast. Ett årtionde börjar trevande, diffust, inte riktigt i mål. Mot slutet har det sedan länge blivit för mycket av alltihop. Det är någonstans däremellan som det definieras, ofta för att i nästa sekund gå helt överstyr.…
-
Detective Chinatown 3 (Tang ren jie tan an 3, 2021)
Duon från de föregående filmerna sticker till Tokyo när en maffiaboss, åtalad för mord på en rival, erbjuder dem en miljon yen för att rentvå hans namn. Det hela börjar i samma hetsigt men tramsroliga sätt som förut, och pågår så halvvägs innan storyn tar en twist som leder ”intrigen” in på flera sidospår som…
-
Disclosure Day (2026)
Utmärkt sentida Spielberghistoria som taktfullt och metodiskt skildrar upptakten till vad som ska bli Det Stora UFO-avslöjandet – avhopparen Josh O’Connor jagas av mystiska myndighetsagenter (ledda av Colin Firth) medan väderpresentatören Emily Blunt utan förvarning får pseudomessiatiska krafter. Hur de två hänger ihop är något som går igen från Spielbergs klassiker Närkontakt av tredje graden,…
-
Carry-On (2024)
Irriterande, mindre lyckad dussinthriller av Jaume Collet-Serra, ofta mästaren av det behagligt mediokra; Taron Egerton spelar lågpresterande flygplatsarbetare som har oturen att dras in i en terrorkomplott när han får en galning i hörsnäckan som dikterar allt han måste göra. Som höres är detta en klar och tydlig tvärkorsning mellan Phone Booth och Die Hard…
-
Joel Ross – Gospel Music (2026)
Med Gospel Music har vibrafonisten Joel Ross hittat ett sätt att få religiös musik att verka fjäderlätt och anspråkslös, och det är en atmosfär han (kanske förståeligt nog) aldrig släpper taget om. Utan facit i hand är det svårt att förstå låtarna som tolkningar av bibliska berättelser, men såväl med som utan den vetskapen svävar…
-
Ennio Morricone – Il Successo (1963)
Typisk italiensk 60-talskomedi, typiskt tidigt 60-talssound, kul om än långt ifrån originell big band-jazz och loungemusik med fin variation – titelspåret ett jazznummer, som senare också kommer i twistform, däremellan en akustisk bossanova och ett melankoliskt flöjtnummer. Absolut habil cocktailmusik men ingenting som föreslår Morricones senare gärningar, och till och med för att vara tidig…
