Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

The Exorcist: Believer (2023)

Typiskt exempel på modern, ogenomtänkt, rörig franchiseprodukt, en tilltänkt uppföljare till Exorcisten. Huvudpersonen är en pappa vars tonårsdotter, tillsammans med hennes kompis, blir besatt av en demon. Detta gör att han, med mycket annat och många andra, måste ta ”hjälp” av Ellen Burstyn från originalet. Filmens upptakt är spännande och liksom Greens tidigare Halloween Ends anar […]

Fortsätt läsa

Full Moon High (1981)

Extremt däst och fånig varulvskomedi om en high school-kille (Adam Arkin) som tvingas följa med sin pappa till Rumänien där han blir biten av en varulv och ”drabbas” av evigt liv. Dålig regi och urusla skämt gör att denna film inledningsvis verkar helt hopplös, men när ”intrigen” kommer igång blir allt så urbota löjligt att […]

Fortsätt läsa

Kronos (1957)

Trevlig b-sci-fi av den allvarsamma, budgetsnåla typen. Handlar om en vandrande metallisk kolonn som suger åt sig jordens energi – filmens energi spenderas däremot på skådespelare som lägger pannan i djupa veck och försöker skapa en lagom apokalyptisk atmosfär. En blygsam film från den lätt misantropiske Kurt Neumann, som året därpå gjorde Flugan, men inte […]

Fortsätt läsa

Anfall från Mars (Invaders from Mars, 1953)

Mysig, lätt surrealistisk sci fi-klassiker där en pojke upptäcker att hans föräldrar tagits över av utomjordingar och söker hjälp från sin lärare och den (bekvämt närliggande) lokala militären. Tunn intrig men tonmässigt fängslande; färgfotot och scenografin skapar en barnslig, bildeboksliknande enkelhet som gör filmen lika absurd som småkuslig och en smula gåtfull. Den brittiska versionen […]

Fortsätt läsa

6 Underground (2019)

Ryan Reynolds är miljardär som leder en grupp skendöda figurer som på egen hand åker jorden runt och har ihjäl ondingar, i det här fallet diktatorn för ”Turgistan”. Säga vad man vill om Michael Bay, han var en gång i tiden en förgångare för sin tids mainstreamfilm – nu har han blivit en ”gammelmansregissör” som, […]

Fortsätt läsa

Grottbjörnens folk (The Clan of the Cave Bear, 1986)

Hopplös, trög filmatisering av Jean M. Anuels bestseller om en förtidsmänniska (Daryl Hannah) som växer upp med neandertalare och lär sig att gå sin egen väg. Projiceringen av NPM-feminism på denna urtidsberättelse är ganska lustig, men hade behövt mer fokus – faktiskt hade denna patetiska presentation behövt mer närvaro överhuvudtaget; dialogen (översatt från ugga-bugga-språket) är […]

Fortsätt läsa

That’s Life! (1986)

Småtrevlig såpa självständigt producerad av Blake Edwards med Jack Lemmon som förmodat alter-ego, en arkitekt som inför 60-årsdagen förvandlats till en bitsk, hypokondrisk neurotiker medan hans fru (Julie Andrews) hemlighåller det betydligt mer graverande bryderiet att hon upptäckt en tumör. Lite långdragen och jamsig, men lever på skådespelarna och särskilt den hemtrevliga inblicken – filmen […]

Fortsätt läsa