Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Blonde (2022)

Förutsatt att filmer överhuvudtaget har en framtid, kommer Blonde att bli ihågkommen och sannolikt återuppskattad tillbaka till sina fjorton minuter långa stående ovationer i Venedig. Jag känner för den precis vad jag kände för Andrew Dominiks Jesse James-film. Kort sagt: Den är fascinerande, och närmar sig det mästerliga, även om det hela i slutändan blir […]

Fortsätt läsa

Lilja 4-ever (2002)

Den andra gången jag ser den här filmen. 20 år senare är upplevelsen identisk. Det är en film som lämnar en i en krater, skapad under 109 minuter av ens egna försvarsmekanismer. Men det är inte en våldsam eller motbjudande film utan öppen och kärleksfull. Den frågar dig (inte mig eller oss, dig) om du […]

Fortsätt läsa

Sucker Punch (2011)

Ett grandiost misslyckande som i princip bara består av ett enda långt, överstiliserat montage där sexuellt utnyttjad tonårstjej hamnar på mentalinstitution där hon inför en lobotomi drömmer sig bort till fantasivärldar där hon är bordellstrippa och flyr från fängelset tillsammans med andra fångar/hjältinnor genom att, i ytterligare fantasiscenarion, slåss mot drakar, kriga i Vietnam, fäktas […]

Fortsätt läsa

Tills solen går upp (2021)

Micke Persbrandt hittar en ”bok om drömmar” från 1500-talet; dess magi tar sig tydligen upp i hans näsborre (?) och gör så att han kan drömma vad han vill. Höjden av lycka visar sig vara att bjuda in sitt ex (Vanna Rosenberg) till ”drömmens värld” så att de kan äta god mat på restaurang. Under […]

Fortsätt läsa