Jag tror inte på att skapa något i efterhand. Man kan jämföra en uppföljare med föregångaren men inte tvärtom. Dr. No är en stor filmklassiker delvis för att det helt enkelt inte fanns något där innan. Man får föreställa sig en värld utan James Bond, en där Ian Fleming-filmatiseringar bara är en intressant idé och […]
Fortsätt läsaBlonde (2022)
Förutsatt att filmer överhuvudtaget har en framtid, kommer Blonde att bli ihågkommen och sannolikt återuppskattad tillbaka till sina fjorton minuter långa stående ovationer i Venedig. Jag känner för den precis vad jag kände för Andrew Dominiks Jesse James-film. Kort sagt: Den är fascinerande, och närmar sig det mästerliga, även om det hela i slutändan blir […]
Fortsätt läsaLilja 4-ever (2002)
Den andra gången jag ser den här filmen. 20 år senare är upplevelsen identisk. Det är en film som lämnar en i en krater, skapad under 109 minuter av ens egna försvarsmekanismer. Men det är inte en våldsam eller motbjudande film utan öppen och kärleksfull. Den frågar dig (inte mig eller oss, dig) om du […]
Fortsätt läsaSucker Punch (2011)
Ett grandiost misslyckande som i princip bara består av ett enda långt, överstiliserat montage där sexuellt utnyttjad tonårstjej hamnar på mentalinstitution där hon inför en lobotomi drömmer sig bort till fantasivärldar där hon är bordellstrippa och flyr från fängelset tillsammans med andra fångar/hjältinnor genom att, i ytterligare fantasiscenarion, slåss mot drakar, kriga i Vietnam, fäktas […]
Fortsätt läsaScrooged – spökenas hämnd (Scrooged, 1988)
Behöver man förfesta med en julfilm innan man drar på Die Hard så är Scrooged filmen man ska göra det med. Antar jag. Om man är trött på Gremlins. Men jag var inte förtjust i Scrooged när jag var liten och den visar sig vara ännu värre än jag minns. All respekt till Richard Donner (för hans bra filmer) och Bill Murray […]
Fortsätt läsaEtt år med tretton månar (In einem Jahr mit 13 Monden)
Intensiv, fängslande film om en fd slaktare som genomgått en könsoperation på grund av en olycklig kärlek och nu måste leva med konsekvenserna och sin nya identitet. En av Fassbinders bästa, och en av hans personliga favoriter, inspirerad av älskaren Armin Meiers självmord. Som många Fassbinderfilmer är denna lång och full av utsvävingar men denna […]
Fortsätt läsaDe osynliga (Les Invisibles, 2018)
Solid och mestadels trovärdig dramakomedi om ett kvinnocenter för hemlösa som tvingas lägga ner; medan de ännu är kvar bestämmer sig socialarbetarna för att husera kvinnorna och bilda arbetsförmedling åt dem i ett desperat försök att få in dem i samhällssystemet. Välspelad och chosefri, full av realistiska detaljer som hela tiden påminner en om faktumet […]
Fortsätt läsaTills solen går upp (2021)
Micke Persbrandt hittar en ”bok om drömmar” från 1500-talet; dess magi tar sig tydligen upp i hans näsborre (?) och gör så att han kan drömma vad han vill. Höjden av lycka visar sig vara att bjuda in sitt ex (Vanna Rosenberg) till ”drömmens värld” så att de kan äta god mat på restaurang. Under […]
Fortsätt läsaRocksystrar (The Banger Sisters, 2002)/Sweet Home Alabama (2002)
2002 började dåsigt. Det kändes som att varje film var en reaktion på 9/11. Ville man ha action fick man nöja sig med Collateral Damage. Ville man ha romantik fick man Unfaithful (med Diane Lane vilse på en gata i New York full av flygande sopor, en spöklik bild i en annars förglömlig film). Bara […]
Fortsätt läsaMycket väsen för ingenting (Much Ado About Nothing, 1993)
En nästan perfekt film; Branaghs hantering av texten är ett rackartyg, miljön är genialisk, skådespeleriet är så bra att man får ont i huvudet (inklusive Keanu Reeves som är perfekt vald som den självutsagda skurken; både här och i Dracula har Reeves en trög, oförtjänt gravallvarlig hållning som var precis vad rollerna krävde; han påminner […]
Fortsätt läsa