fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Kategori: film

  • ’38 (1986)

    Skådespelarna är största tillgången i detta österrikiska drama som skildrar upptakten till den tyska invasionen; huvudpersonerna är ett par, en populär aktris i Zarah Leanderstuk och hennes judiske älskare, och filmen handlar om deras aningslöshet inför den stundande katastrofen, alltmedan de är upptagna med sitt kreativa liv. Mynnar ut i en lätt svindlande kontrast mellan…

  • Inkas hemlighet (Secret of the Incas, 1954)

    Solid om än lite händelsefattig äventyrsmatiné med Charlton Heston i Peru; han spelar rå skattjägare tillika ofrivillig turistguide (!) som får nys om en guldartefakt i en avlägsen by i Machu Picchu. Fina förtecken, inklusive riktiga peruanska miljöer, men något är fel när ylande skrålsång från en exotifierad inkakvinna (peruanska sångerskan Yma Sumac) är den…

  • Tarzan och slavflickan (Tarzan and the Slave Girl, 1950)

    Andra Tarzan med Lex Barker är minst sagt enkelspårig. Jane (Vanessa Brown) kidnappas och förs till djungelrike i egyptisk stil – Tarzan och gänget får knata efter och rädda henne. Många utdragna djungelvandringar med en och annan giftpil genom ett och annat ärtrör. Okomplicerat, visst, men håller inte måttet.

  • Kvinnlig agent (13 Frightened Girls, 1963)

    Knasig korsning av familjefilm och kalla kriget-thriller om en klämkäck sjuttonårig diplomatdotter som genom sitt rika sociala liv, och sin förälskelse i agenten Murray Hamilton, råkar ta på sig ett spionalias och dras in i en spionhärva. En förbisedd campklassiker som via William Castles oklanderliga populistiska fingertoppskänsla hittar en perfekt balans mellan pluttig Astrid Lindgren-nostalgi…

  • Challengers (2024)

    Ytlig men underhållande historia – mest av allt en formell lekstuga – om tre unga tennisrivaler och deras sammandrabbningar, såväl romantiska som karriärmässiga, över flera år; Zendaya är den kalla karriäristen som likt en modern vamp utnyttjar (mer-än-)vännerna (Mike Fasit och Josh O’Connor) som hamnar i komplicerade, emotionella skottgluggar. En mer konventionell film hade grundat…

  • Snuten i Hollywood: Axel F (Beverly Hills Cop: Axel F, 2024)

    Denna Netflix-uppföljare följer utan minsta diskrepans mallen och måttet av forna dagars TV-filmsuppföljare, en mindre ädel genre som tycks gått förlorad i tiden. Är den bättre än Snuten i Hollywood III? Bara på samma sätt som Omen IV var bättre än Omen III. En plufsig Murphy gör så gott han kan för att hålla liv i en rutinmässig intrig…

  • Private Resort (1985)

    Extremt unga Rob Morrow och Johnny Depp (hans första efter Terror på Elm Street) är ynglingar på vift på lyxigt Miami-SPA i den här arketypiska sexkomedin. En helt grundlös story som bara existerar för att vara en springa-i-dörrar-fars; högt tempo, mycket flås och flukt samt genuin idioti i nästan varje scen. Lågt fallande frukt, bara…

  • Heartbreak Ridge (1986)

    Clintan är extra hård – i princip en parodi på sig själv – i rollen som ökänd sergeant som måste piska upp ett gäng slöa kadetter, lagom till invasionen av Grenada i slutet. Ett stelt, dammigt försök att göra en gammal äventyrsfilm i 12 fördömda män-stuk fast på 80-talet – man väntar hela tiden på…

  • The Windsplitter (1971)

    Amatörmässig men sympatisk b-film från New Hollywood-eran om långhårig MC-kille (Jim McMullan) som blivit filmstjärna över en natt; när han återvänder till sin lilla hemstad blir han trakasserad av konservativa drägg och den inskränkta pastorn. Filmen lider av mycket – utdragen regi, platt dramatik, melodramatisk patetik – men dess vilja är genuin, och talar för…

  • Tarzans magiska källa (Tarzan’s Magic Fountain, 1949)

    Lex Barkers första Tarzan-film efter Weissmullers avhopp gynnas en smula av känslan av nystart, och vi slipper äntligen Boy, men intrigen (en expedition söker en kult som funnit ungdomens källa i djungeln men Tarzan vill inte visa vägen) är rutinmässig och har svårt att inte falla ner i tröga transportsträckor. Barker är OK i leopardkalsongen…