Man bör köpa den här filmen i första scenen, eller inte alls. Rakt upp och ner ser vi lantisjäntan Deanna Durbin komma gåendes på en landsväg med en get hon ska sälja, medan hon sjunger en trallig sång som heter ”It’s foolish but it’s fun!” där hon bland annat erkänner att hon inte har något […]

Detta är en riktigt välgjord diamant i kolgruvan – en stridsfilm där Scott Adkins och kompani landar på Guantanamoliknande ö för att eskortera en eventuell terrorist till Washington. Ön intas tyvärr av flera dussin terrorister och resten av filmen är en kamp för överlevnad. Filmad i en tagning (är tanken, det är minst två) vilket […]

Tredje Magic Mike-filmen är sådär ”bra i smyg” som så många Soderberghfilmer är. Tatum sticker till London här, sockermorsad av en något neurotisk rik kvinna (Salma Hayek) som vill att han ska sätta upp en strippshow på en gammal anrik teater. Filmen är ett enda stort ”varför inte?”-chill pill, regisserad med all klass i världen som om […]

När vi pratar om den tolfte Halloween-filmen så innebär varje överraskning, från vilket håll som helst, att den automatiskt blir lite bra. Det överraskande med Halloween Ends är att David Gordon Green lutar sig tillbaka lite på sina dramadagar med den; det är mycket mer Snow Angels än vad hans två tidigare Michael Myers-filmer var, […]

Ännu en denimdoftande stäpp/öken-rulle från 1993 att stapla upp bredvid Nowhere to Run eller Red Rock West. Denna är dock i ljumnaste laget. Charlie Sheen spelar snut som går undercover i ett MC-gäng och dras in mer och mer i laglösheten. Väldigt standard, med för mycket utfyllnad och för lite pang på rödbetan, trots en trevlig […]

Det som gör Ozus sista film lite orolig, nästan chockerande är dess lutning mot förtvivlan. Även om Ozu inte var en buddhistisk filmskapare i sig, och även om japanska kritiker ansåg att han var otypisk, har hans filmer alltid verkat lösa sig själva, kanske till och med lösa upp sig själva, genom zen. Detta har […]

Ganska tafflig lågbudgetmusikal från Republic – en sorts fristående uppföljare till The Hit Parade från 1937 – om en radio- och TV-station som måste blidka sin sponsor, en rik pompös tant som tvingar på dem hennes tondöva dotter som stjärna. Ensemblen är OK, men låtarna rätt bleka och dialogen tramsig; allt för att överkomma den […]

Jag är inte säker på hur jag känner för Parallella mödrar men jag tror nog fortfarande att Pedro Almodóvars otroliga period på 00-talet  var en sådan stark konstnärlig prestation att allt som följt var dömt att kännas lite splittrat och experimentellt. Jag misstänkte det redan 2011, när han gick in i det då nya decenniet […]

Lågmäld och subtil westernmelodram byggd på Thomas Savages roman. Benedict Cumberbatch spelar högst osympatisk cowboy vars tystlåtne bror (Jessie Plemmons) gifter sig med änka (Kirsten Dunst) vars tafatta son (Kodi Smit-McPhee) i sin tur börjar intressera sig för Cumberbatch, som har en viss hemlighet i bakfickan. En känslig berättelse, typisk för regissören Jane Campion, om […]