Frankie ”Malcolm in the Middle” Muniz skriver en berättelse på engelskan men får idén stulen av en slempropp till filmproducent (en extra speedad Paul Giamatti) – för att bevisa för alla att han inte ljuger sticker han till Hollywood för att hämnas på producenten, via diverse ”Ensam hemma 2.0”-idéer. Shawn Levys extremt 2002-osande familjefilm är […]
Fortsätt läsaUnga kvinnor (Little Women, 2019)
Eftersom vi inte kan ha för roligt nuförtiden så drivs Gerwigs version av Alcott-klassikern av moderna känslor. Detta är såklart förståeligt (vi kanske är nostalgiska över 1980-talet… men 1880-talet?) speciellt eftersom de tidigare versionerna har varit rosiga nog (och även om de alla är bra, är de alla på samma sätt hämmade av en kvävande […]
Fortsätt läsaAll the Colors of the Dark (Tutti i colori del buio, 1972)
Har man sett en bättre giallo vill man antingen se alla som gjorts eller så nöjer man sig med det oundvikliga att man sett dem alla. Denna är väldigt lik Fulcis A Lizard in a Woman’s Skin, bara mer förankrad i en sorts smutsig vinterverklighet; berättelsen är bestämt för lång, eftersom den bara handlar om […]
Fortsätt läsaDawn of the Dead (2004)
Romero gjorde sin poäng 1978, så denna nyinspelning är ”först som tragedi, sedan som fars”-ögonblicket. Zack Snyders film är i första hand konstruerad som en dokusåpa, vilket ju var en dominerande mediagenre anno 2004. Karaktärerna faller in i de förväntade troperna (våra ”favoriter” är vardagshjälten och sjukskötersketjejen, men vi gillar inte den lata skurken eller […]
Fortsätt läsaFaster, Pussycat! Kill! Kill! (1965)
Troligen kultfarbror Russ Meyers kändaste och mest inflytelserika film, en grovkorning b-film om en trio beatnikbrudar som flyr tillvaron som go-go-dansöser efter att de har ihjäl en snubbe – de hamnar ute på en gård där de försöker lura en gamling på en undangömd förmögenhet. Storyn är emellertid relativ – denna skruttiga film lever på […]
Fortsätt läsaFemme Fatale (2002)
Definitivt en slutstation för De Palma, här är han bara ensam i sitt rum och klipper bilder för sakens skull; Femme Fatale är inte mer eller mindre imponerande än någon annan De Palma-film, det är bara mindre film i den. Det är bokstavligen klippning istället för berättelse, och de två är bara kompatibla till en […]
Fortsätt läsaThe Long Kiss Goodnight (1996)
Det finns ett genialt trick till Renny Harlins bästa filmer; de börjar med en pitch som är nästan för enkel, men ändå lockande, sedan någonstans längs vägen tappar de bollen och all anspråk på logik, men vid det laget är man med i tempot och fast i den opretentiösa energin som följer med på åkturen; […]
Fortsätt läsaFortare än döden (Two-Lane Blacktop, 1971)
Typisk kultfilm i kölvattnet efter Easy Rider; två surmulna unga män, som bara lever för att köra bil, utmanar en äldre man, som också bara lever för att köra bil, på ett race genom landet. Liksom Jakten mot nollpunkten samma år är detta en roadmovie om tystlåtna män som bara lever för en sak (se […]
Fortsätt läsaÄnglar över Broadway (Angels Over Broadway, 1940)
Constance Worth. Manusförfattaren och regissören Ben Hecht hade en kompulsiv ådra, inte minst vad gäller dialoger, och det märks i denna underskattade historia som utspelar sig en regnig natt på Broadway. Olycklig affärsman (Frank Qualen) har förskingrat 3.000 dollar och vill ta livet av sig – istället ramlar han in i alkoholiserad pjäsförfattare (Thomas Mitchell) […]
Fortsätt läsaDen smala vägen (Primrose Path, 1940)
Smuts och smutsigare; slumflickan Ginger Rogers träffar bockige Joel McCrea men glömmer att informera honom om att hon lever i fattigdom med sin prostituerade mamma, alkoholiserade pappa, bittra mormor och tioåriga lillasyster. Men hallå, liksom, vad har han gjort som är så himla bra? Den här underskattade filmen påminner om ett gammalt socialdrama som Lois Webers […]
Fortsätt läsa