Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Kodnamn: Nina (Point of No Return, 1993)

Kodnamn: Nina är en oförsvarligt långtråkig film. Visst är det en klon på filmen den är en remake på (Nikita) men det är ingen ursäkt. Regisserad av John Badham, med Bridget Fonda i spetsen, inspelad på bästa sätt 1993 på vad som antingen är dålig råfilm eller helt enkelt en no filter-trend (notera hur denna, Jagad, […]

Fortsätt läsa

O Brother, Where Art Thou? (2000)

 Excentrisk, estetiskt utjämnad, snorhalt gjord; Clooney rycker och stirrar sig fram i huvudrollen; Turturro låter det hängande käkpartiet stå för spelet medan Nelson ler puckat som om han är med i Den sista färden. Det är en till överdrivet utstuderad film av bröderna Coen. Man kan inte andas i en enda scen. Är det en charmig […]

Fortsätt läsa

Blodröd sol (Rising Sun, 1993)

Vissa adaptioner ignorerar sitt källmaterial, andra är för trogna. Däremellan finns den förhandlande adaptionen. Den behandlar källmaterialet som något som inte är avsett att se likadant ut i slutet av processen. Korta pinnar kommer att delas ut. Även om filmen uppenbarligen är orientalistisk, och inte skulle göras idag, måste du ta mitt ord på att […]

Fortsätt läsa

King Kong (1933)

Det är klart att jag älskar King Kong. Jag är på samma sida som alla som älskar den, också. Det är en film som perfekt utnyttjar barndomens rädslor och fantasier och de uråldriga möjligheterna i en outforskad värld. Det finns helt enkelt ingen bättre film att se en vinterkväll med en Irish Coffee. Filmen är en […]

Fortsätt läsa

Nio månader (Nine Months, 1995)

Den här filmen borde vara sämre. Jag har sett den för många gånger, jag vet inte ens varför. Eller jo, det gör jag faktiskt: Det finns några scener med Robin Williams som rysk förlossningsläkare som är… I think term is hoot! Jag tycker också att Jeff Goldblum är lätt förtjusande i rollen som melankolisk konstnärskille […]

Fortsätt läsa

Öster om Eden (East of Eden, 1955)

James Dean sör slog igenom med buller och bång i Elia Kazans lyriska filmatisering av John Steinbecks klassiker. Utpslear sig på 1910-talet; Dean spelar den plågade sonen till en religiös idealist (Massey), vars andra son verkar göra allt rätt. Sakta men säkert framgår de båda brödernas rivalitet, särskilt gentemot kärleksobjektet Harris och deras ”fallna” mor […]

Fortsätt läsa

Trauma (1993)

Trauma är inte en Dario Argento-film jag är överdrivet bekant med. Jag tror att jag bara har sett den en gång tidigare, för evigheter sedan, och den här gången var det sent en stormig natt. Juryn kommer inte tillbaka på ett tag. Mina minnen av filmen är att storyn kör ihop sig och att det hänger […]

Fortsätt läsa

Identity (2003)

Vad gör man när stormen Otto blåser ner ens växthus och hushållet är redo för ridå? Man tänker: ”Vilket perfekt tillfälle att se Identity igen!” Även om det fortfarande är några månader kvar till dess riktiga 20-årsjubileum, var det tillräckligt nära för att force majeur-programmera in denna stormiga special. Identity råkar vara en personlig favorit. […]

Fortsätt läsa