fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Kategori: omsett

  • Hot Shots! 2 (Hot Shots! Part Deux, 1993)

    Hot Shots 2 är parodikomediernas Rio Bravo, fullspäckad med gags och sedan påprackad lite fler. Trots att jag måste sett den här filmen tio gånger så plockar jag fortfarande upp nya skämt som jag inte sett förut. (Här märkte jag till exempel i sluttexterna att alla kvinnliga karaktärer har mellannamnet Rodham!) Filmer som dessa tenderar att fungera…

  • Wayne’s World 2 (1993)

    Som manusförfattare/filmare tänker Mike Myers som en komiker: Gör rutinen igen, lägg till några skämt, trimma några andra, var inte rädd för att använda samma material igen eftersom många inte hörde skämtet. första gången. Detta gör Wayne’s World 2 till en något urvattnad uppföljare, mer omotiverat spoofig och inte lika fokuserad i tonen eller solid…

  • Dave (1993)

    Den här filmen vilar enbart på den ofarliga charmen som skådespelarna frambringar. De agerar alla som om de är med i en obetydlig komedi på 90 minuter, så man får låtsas att det är vad man tittar på, även om den är närmare två timmar, och strävar tydligen efter att vara någon slags modern fabel,…

  • The Italian Job (2003)

    Det finns inte mycket att säga om den här filmen och det är precis så det ska vara. The Italian Job är nästan sublim i sitt popcornrulliga ekvilibrium. Man sitter och väntar på en twist, eller någon slags vändpunkt, åtminstone en cameo med Michael Caine. Men nej, filmen är inget mer än vad den ser…

  • Michael Clayton (2007)

    Kylig, stålfärgad thrillermelodram där George Clooney spelar ”fixaren” på en advokatbyrå – personen som det är tänkt att lindra och jämna ut svåra situationer. Han står inför sin största utmaning, inklusive moraliska frestelser (det här är en värld där moral inte lönar sig), när han inser att en av klienterna har chockerande bevis och att…

  • Quantum of Solace (2008)

    Qyantum of Solace börjar så sakteligen krypa uppåt i min Bondlista; den började i sitt eget slukhål när jag tyckte att den var sämst. Med åren har jag börjat se lite ljus och på sistone verkar det som att jag ser om den här filmen lite då och då. Jag kan inte längre klaga på…

  • X-Men: The Last Stand (2006)

    Jag kan fortfarande inte helt släppa det alternativa universum där MCU aldrig blev av. Istället gick superhjältefilmer helt enkelt framåt, blev djupare och mer karaktärsdrivna för varje ny uppföljare. I detta universum representerar X-Men: The Last Stand tillsammans med Spider-Man 3 växtvärken medan The Dark Knight och Watchmen signalerar revolutionen; Superman Returns är också en…

  • X-Men 2 (X2, 2003)

    Här började sommaren 2003 och för att vara en Hollywood-film från 2003 är X2 en frisk fläkt. Inte för att 2003 var så länge sedan (20 år är 16 % av all filmhistoria) utan för att 2003 var ett svagt filmår, särskilt fram till den punkten. Men jag minns att jag lämnade biografen redan då…

  • Laddat vapen 1 (National Lampoon’s Loaded Weapon 1, 1993)

    Det är inte den bästa spoofkomedin, men med åren tror jag att Laddat vapen 1 varit med mig längst. Liksom en trofast hund har jag alltid kunnat vända mig till den, även när Leslie Nielsen och Hot Shots 2 känns som för mycket arbete. Spoofkomedin har ett dåligt rykte överlag, även om det är en subgenre som är…

  • Ett oanständigt förslag (Indecent Proposal, 1993)

    Den här filmen har ett tvåspårsproblem. Två filmer pågår samtidigt här. Det är därför en ganska intelligent film, när den inte är idiotisk. Den har något på gång när den inte är helt körd. Den ena filmen är mer tematisk och konceptuell och den är fascinerande. Den frågar vad man ska göra med kärlek i…