Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Basic (2003)

Jag såg Basic första gången 2008 och gillade den inte mycket alls. Jag gillade den mycket bättre den här gången. Även om mitt stora klagomål kvarstår. Basic är en fallstudie i allt annat än en fängslande story. Om ingen bryr si om vad som står på spel så är det meningslöst hur många vändningar du än kastar […]

Fortsätt läsa

Drömfångare (Dreamcatcher, 2003)

Jag hatade detta redan 2003, och det känns verkligen som den perfekta filmen för mig att se 20 år senare och upptäcka att det är en underskattad… ja, nä, glöm det, jorden är fortfarande rund och Dreamcatcher är fortfarande en hejdlös röra. Det här är vad folk inte förstår med Shyamalan. Folk anklagar honom för […]

Fortsätt läsa

Kodnamn: Nina (Point of No Return, 1993)

Kodnamn: Nina är en oförsvarligt långtråkig film. Visst är det en klon på filmen den är en remake på (Nikita) men det är ingen ursäkt. Regisserad av John Badham, med Bridget Fonda i spetsen, inspelad på bästa sätt 1993 på vad som antingen är dålig råfilm eller helt enkelt en no filter-trend (notera hur denna, Jagad, […]

Fortsätt läsa

O Brother, Where Art Thou? (2000)

 Excentrisk, estetiskt utjämnad, snorhalt gjord; Clooney rycker och stirrar sig fram i huvudrollen; Turturro låter det hängande käkpartiet stå för spelet medan Nelson ler puckat som om han är med i Den sista färden. Det är en till överdrivet utstuderad film av bröderna Coen. Man kan inte andas i en enda scen. Är det en charmig […]

Fortsätt läsa

Blodröd sol (Rising Sun, 1993)

Vissa adaptioner ignorerar sitt källmaterial, andra är för trogna. Däremellan finns den förhandlande adaptionen. Den behandlar källmaterialet som något som inte är avsett att se likadant ut i slutet av processen. Korta pinnar kommer att delas ut. Även om filmen uppenbarligen är orientalistisk, och inte skulle göras idag, måste du ta mitt ord på att […]

Fortsätt läsa

King Kong (1933)

Det är klart att jag älskar King Kong. Jag är på samma sida som alla som älskar den, också. Det är en film som perfekt utnyttjar barndomens rädslor och fantasier och de uråldriga möjligheterna i en outforskad värld. Det finns helt enkelt ingen bättre film att se en vinterkväll med en Irish Coffee. Filmen är en […]

Fortsätt läsa

Nio månader (Nine Months, 1995)

Den här filmen borde vara sämre. Jag har sett den för många gånger, jag vet inte ens varför. Eller jo, det gör jag faktiskt: Det finns några scener med Robin Williams som rysk förlossningsläkare som är… I think term is hoot! Jag tycker också att Jeff Goldblum är lätt förtjusande i rollen som melankolisk konstnärskille […]

Fortsätt läsa