Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Michael Clayton (2007)

Kylig, stålfärgad thrillermelodram där George Clooney spelar ”fixaren” på en advokatbyrå – personen som det är tänkt att lindra och jämna ut svåra situationer. Han står inför sin största utmaning, inklusive moraliska frestelser (det här är en värld där moral inte lönar sig), när han inser att en av klienterna har chockerande bevis och att […]

Fortsätt läsa

Quantum of Solace (2008)

Qyantum of Solace börjar så sakteligen krypa uppåt i min Bondlista; den började i sitt eget slukhål när jag tyckte att den var sämst. Med åren har jag börjat se lite ljus och på sistone verkar det som att jag ser om den här filmen lite då och då. Jag kan inte längre klaga på […]

Fortsätt läsa

X-Men: The Last Stand (2006)

Jag kan fortfarande inte helt släppa det alternativa universum där MCU aldrig blev av. Istället gick superhjältefilmer helt enkelt framåt, blev djupare och mer karaktärsdrivna för varje ny uppföljare. I detta universum representerar X-Men: The Last Stand tillsammans med Spider-Man 3 växtvärken medan The Dark Knight och Watchmen signalerar revolutionen; Superman Returns är också en […]

Fortsätt läsa

X-Men 2 (X2, 2003)

Här började sommaren 2003 och för att vara en Hollywood-film från 2003 är X2 en frisk fläkt. Inte för att 2003 var så länge sedan (20 år är 16 % av all filmhistoria) utan för att 2003 var ett svagt filmår, särskilt fram till den punkten. Men jag minns att jag lämnade biografen redan då […]

Fortsätt läsa

Basic (2003)

Jag såg Basic första gången 2008 och gillade den inte mycket alls. Jag gillade den mycket bättre den här gången. Även om mitt stora klagomål kvarstår. Basic är en fallstudie i allt annat än en fängslande story. Om ingen bryr si om vad som står på spel så är det meningslöst hur många vändningar du än kastar […]

Fortsätt läsa

Drömfångare (Dreamcatcher, 2003)

Jag hatade detta redan 2003, och det känns verkligen som den perfekta filmen för mig att se 20 år senare och upptäcka att det är en underskattad… ja, nä, glöm det, jorden är fortfarande rund och Dreamcatcher är fortfarande en hejdlös röra. Det här är vad folk inte förstår med Shyamalan. Folk anklagar honom för […]

Fortsätt läsa