Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Laddat vapen 1 (National Lampoon’s Loaded Weapon 1, 1993)

Det är inte den bästa spoofkomedin, men med åren tror jag att Laddat vapen 1 varit med mig längst. Liksom en trofast hund har jag alltid kunnat vända mig till den, även när Leslie Nielsen och Hot Shots 2 känns som för mycket arbete.

Spoofkomedin har ett dåligt rykte överlag, även om det är en subgenre som är lika gammal som mänskligheten. Visst var det så att när Ork dödade Bork så gjorde någon rolig fan en parodi på det i sin grotta. Även i filmhistorien går parodier tillbaka till åtminstone 1902 när farbror Josh gick till the Moving Picture Show. Buster Keaton och Charlie Chaplin gjorde parodier. Monty Python gjorde mestadels parodier. Det händer mer i Mel Brooks filmer än man först tror. Parodier har faktiskt ganska mycket svängrum. Egentligen.

På grund av den stora mängden skämt är det lätt att jämföra Laddat vapen 1 med Zucker/Abrahams-filmerna, särskilt då 1993 också gav oss Hot Shots 2 som jag tror är en slags definierande parodikomedi, den absoluta anledningen till varför subgenren översvämmades och dog en brutal död av stinkande kloner. Briljansen med den här typen av parodi var att den gjorde narr av saker utan mycket överdrift, vilket visade den inneboende komiska potentialen i varje scenario. Denna premiss var dock lätt att överdriva, och snart övergick den till idiotisk stå-och-peka-på-något-annat-humor.

Laddat vapen 1 är fundamentalt annorlunda. Det här är inte en film som gör narr av andra filmer. Detta är i själva verket en hyllning till dem, och till Hollywood i allmänhet.Den är full av ofarliga pappaskämt, den är dum och töntig, och det är just det som är poängen.

Eftersom det är en hyllning så kommer den också undan med att vara en slags kvasiremake av de två första Dödligt vapen-filmerna. Vi vet detta eftersom Emilio Estevez och Samuel L. Jackson inte beter sig som om de är i ett universitetsspex, och de överbetonar inte engagemanget som Leslie Nielsen eller Charlie Sheen. Snarare håller de sig nära sina källor, som om de är förälskade i sina rollfigurer. Medan Mel Brooks gjorde genrer nyaktuella, och medan Abrahams/Zucker hånade saker som hade inneboende problem (maktinstitutioner, mer specifikt, som speglades i storfilmer som Dirty Harry, Rambo, Top Gun etc) så… jag menar, vem gillar inte Dödligt vapen? Det känns som att Estevez och Jackson skulle ha älskat att spela Riggs och Murtaugh! Här njuter de av chansen de får och båda deras framträdanden flyger verkligen ut från skärmen. Detta känns särskilt verkligt i den allra sista scenen, där de valsar ut i ambulansepilogen och man glömmer att man tittar på en komedi med Looney Tunes-verklighet.

Så, till skillnad från de flesta parodikomedier, är Laddat vapen 1 varm och mysig snarare än cynisk och krass. Detta kan vara anledningen till att den har en så staplad cameo-lista. Alla från Kirk hela vägen tillbaka till Scotty är med i den här filmen, och alla verkar vilja vara med och göra sitt bästa! Faktum är att det var så mycket roligt i den här filmen att det finns minst 14 borttagna scener och olika alternativa versioner; i en är tydligen Christopher Lambert med! Release all the cuts!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *