Kategori: omsett
-
Bruce den allsmäktige (Bruce Almighty, 2003)
Några saker är retroaktivt anmärkningsvärda om Bruce den allsmäktige, en ganska basal fantasi och en indirekt remake av filmen Min polare Gud från 1977. Filmen var retro redan 2003. Då var Jim Carrey helt klart ute efter grönare betesmarker, med filmer som Truman Show, Man on the Moon och The Majestic. Detta verkade som ett konstigt steg […]
-
Mio min Mio (1987)
De flesta som ser Mio min Mio idag är nyfikna utforskare som vill se Christian Bales första film. Låt oss kalla det en internationell publik. De har oftast ingen aning om vem Astrid Lindgren var, och de tror oftast att de ser en exploitationspinoff på Den oändliga historien. Vem ska förklara för dem att det var […]
-
Hitta Nemo (Finding Nemo, 2003)
2003 var inte ett särskilt bra filmår, särskilt inte för Hollywoodfilmer. Hitta Nemo är ett undantag, men kändes å andra sidan som en tidlös klassiker vid ankomsten. I en sommar full av generisk snabbmat är det en djupt gripande historia byggd på en klassisk struktur som är häpnadsväckande välutvecklad. Produktionen började redan 1997, och det […]
-
Hot Shots! 2 (Hot Shots! Part Deux, 1993)
Hot Shots 2 är parodikomediernas Rio Bravo, fullspäckad med gags och sedan påprackad lite fler. Trots att jag måste sett den här filmen tio gånger så plockar jag fortfarande upp nya skämt som jag inte sett förut. (Här märkte jag till exempel i sluttexterna att alla kvinnliga karaktärer har mellannamnet Rodham!) Filmer som dessa tenderar att fungera […]
-
Wayne’s World 2 (1993)
Som manusförfattare/filmare tänker Mike Myers som en komiker: Gör rutinen igen, lägg till några skämt, trimma några andra, var inte rädd för att använda samma material igen eftersom många inte hörde skämtet. första gången. Detta gör Wayne’s World 2 till en något urvattnad uppföljare, mer omotiverat spoofig och inte lika fokuserad i tonen eller solid […]
-
Dave (1993)
Den här filmen vilar enbart på den ofarliga charmen som skådespelarna frambringar. De agerar alla som om de är med i en obetydlig komedi på 90 minuter, så man får låtsas att det är vad man tittar på, även om den är närmare två timmar, och strävar tydligen efter att vara någon slags modern fabel, […]
-
The Italian Job (2003)
Det finns inte mycket att säga om den här filmen och det är precis så det ska vara. The Italian Job är nästan sublim i sitt popcornrulliga ekvilibrium. Man sitter och väntar på en twist, eller någon slags vändpunkt, åtminstone en cameo med Michael Caine. Men nej, filmen är inget mer än vad den ser […]
-
Michael Clayton (2007)
Kylig, stålfärgad thrillermelodram där George Clooney spelar ”fixaren” på en advokatbyrå – personen som det är tänkt att lindra och jämna ut svåra situationer. Han står inför sin största utmaning, inklusive moraliska frestelser (det här är en värld där moral inte lönar sig), när han inser att en av klienterna har chockerande bevis och att […]
-
Quantum of Solace (2008)
Qyantum of Solace börjar så sakteligen krypa uppåt i min Bondlista; den började i sitt eget slukhål när jag tyckte att den var sämst. Med åren har jag börjat se lite ljus och på sistone verkar det som att jag ser om den här filmen lite då och då. Jag kan inte längre klaga på […]
-
X-Men: The Last Stand (2006)
Jag kan fortfarande inte helt släppa det alternativa universum där MCU aldrig blev av. Istället gick superhjältefilmer helt enkelt framåt, blev djupare och mer karaktärsdrivna för varje ny uppföljare. I detta universum representerar X-Men: The Last Stand tillsammans med Spider-Man 3 växtvärken medan The Dark Knight och Watchmen signalerar revolutionen; Superman Returns är också en […]