Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Noll tolerans (1999)

Svenska polisfilmer hade glidit mot ett Hollywoodideal rätt länge, men det var 1999 års Noll tolerans som bröt igenom och gjorde den första sverigamerikanska actionthrillern, åtminstone den första som publik och kritiker köpte utan alltför mycket krångel. Regissören, Anders Nilsson, började sin karriär som skyddsling åt Mats Helge Olsson, som gjorde VHS-filmer på 80-talet och […]

Fortsätt läsa

Oldboy (Oldeuboi, 2003)

Den andra delen i Chan-wook Parks hämndtrilogi handlar om en till synes oskyldig familjefar som blir kidnappad och instängd i ett hotellaktigt rum där han hålls fången i femton år utan att veta varför. När han till slut tar sig ut börjar han en långdragen process att hitta den som spärrat in honom och våldsamt […]

Fortsätt läsa

Frankenstein (Mary Shelley’s Frankenstein, 1994)

Jo, den är mer trogen till boken, och så vidare. Men Kenneth Branaghs fixering vid respektabilitet – det här är seriöst och vuxet etc – är i slutändan bara ett  halvuppfyllt löfte. Berättandet går från episodiskt till osammanhängande (tredje akten är bara scener efter varandra utan minsta eftertanke) och dialogen är serietidningsplatt och överförklarande och […]

Fortsätt läsa

S.W.A.T (2003)

En av de tidigaste insatserna, kanske den första verkligt koncentrerade,  av amerikansk statspropaganda efter 11 september. Projektet hade existerat sedan mitten av 90-talet, helt klart bara ytterligare en programmerare byggd på ett kortlivat TV-program från 70-talet, den typen av film som vem som helst kunde ha gjort men få känt sig tvungna att göra. Sony […]

Fortsätt läsa

Fifty Shades of Grey (2015)

Av någon anledning som jag kanske aldrig förstår, blandar man alltid ihop sex och våld i Hollywoodfilmer. Sex kanaliseras i action- och skräckfilmer, med falliska slashers och orgasmiska plask-och-smask-hjältar som Rambo och John Wick, köttsligt blodbad, kroppslig besatthet etc. Sex, å andra sidan, är alltid väpnat; något verkligen skrämmande. Om du har sex i en […]

Fortsätt läsa

Wuthering Heights (2011)

För sin tredje film lämnade Andrea Arnold den värld hon hade skapat för sig själv, en brittisk bakvattensvärld av betongväggar och desperata människor som inte kunde sluta slå huvudet mot dem. Wuthering Heights är motsatsen. En öppen värld, bokstavligt talat; två hus, åkrar och myrar, mossiga kullar och kullar. Hennes tolkning av Brontë-klassikern är, enbart […]

Fortsätt läsa

Dick Tracy (1990)

Warren Beatty har tänkt på allt utom en vettig story i den här påkostade filmversionen av seriestrippen om den gulklädde superdeckaren Dick Tracy. Visuellt är filmen direkt invasiv; fotot, scenografin, specialeffekterna och sminket, allt arbetar för att replikera serietidningar och popkonst á la Lichtenstein; skådespelarna på skurksidan (med Al Pacino i täten) är sminkande bortom […]

Fortsätt läsa