Kategori: omsett
-
Agent 007… med rätt att döda (Dr. No, 1962)
Jag tror inte på att skapa något i efterhand. Man kan jämföra en uppföljare med föregångaren men inte tvärtom. Dr. No är en stor filmklassiker delvis för att det helt enkelt inte fanns något där innan. Man får föreställa sig en värld utan James Bond, en där Ian Fleming-filmatiseringar bara är en intressant idé och […]
-
Lilja 4-ever (2002)
Den andra gången jag ser den här filmen. 20 år senare är upplevelsen identisk. Det är en film som lämnar en i en krater, skapad under 109 minuter av ens egna försvarsmekanismer. Men det är inte en våldsam eller motbjudande film utan öppen och kärleksfull. Den frågar dig (inte mig eller oss, dig) om du […]
-
Scrooged – spökenas hämnd (Scrooged, 1988)
Behöver man förfesta med en julfilm innan man drar på Die Hard så är Scrooged filmen man ska göra det med. Antar jag. Om man är trött på Gremlins. Men jag var inte förtjust i Scrooged när jag var liten och den visar sig vara ännu värre än jag minns. All respekt till Richard Donner (för hans bra filmer) och Bill Murray […]
-
Rocksystrar (The Banger Sisters, 2002)/Sweet Home Alabama (2002)
2002 började dåsigt. Det kändes som att varje film var en reaktion på 9/11. Ville man ha action fick man nöja sig med Collateral Damage. Ville man ha romantik fick man Unfaithful (med Diane Lane vilse på en gata i New York full av flygande sopor, en spöklik bild i en annars förglömlig film). Bara […]
-
Mycket väsen för ingenting (Much Ado About Nothing, 1993)
En nästan perfekt film; Branaghs hantering av texten är ett rackartyg, miljön är genialisk, skådespeleriet är så bra att man får ont i huvudet (inklusive Keanu Reeves som är perfekt vald som den självutsagda skurken; både här och i Dracula har Reeves en trög, oförtjänt gravallvarlig hållning som var precis vad rollerna krävde; han påminner […]
-
Harry Potter och hemligheternas kammare (Harry Potter and the Chamber of Secrets, 2002)
Det är svårt att se den här filmen som en film från 2002, bara som uppföljaren till Harry Potter och de vises sten, och det är ett bevis på framgången för den här serien; i efterhand är Hemligheternas kammare något av en tematisk kittel för serien. Allt intressant med berättelsen har sina rötter här (denna […]
-
Dawn of the Dead (2004)
Romero gjorde sin poäng 1978, så denna nyinspelning är ”först som tragedi, sedan som fars”-ögonblicket. Zack Snyders film är i första hand konstruerad som en dokusåpa, vilket ju var en dominerande mediagenre anno 2004. Karaktärerna faller in i de förväntade troperna (våra ”favoriter” är vardagshjälten och sjukskötersketjejen, men vi gillar inte den lata skurken eller […]
-
Femme Fatale (2002)
Definitivt en slutstation för De Palma, här är han bara ensam i sitt rum och klipper bilder för sakens skull; Femme Fatale är inte mer eller mindre imponerande än någon annan De Palma-film, det är bara mindre film i den. Det är bokstavligen klippning istället för berättelse, och de två är bara kompatibla till en […]
-
The Long Kiss Goodnight (1996)
Det finns ett genialt trick till Renny Harlins bästa filmer; de börjar med en pitch som är nästan för enkel, men ändå lockande, sedan någonstans längs vägen tappar de bollen och all anspråk på logik, men vid det laget är man med i tempot och fast i den opretentiösa energin som följer med på åkturen; […]
-
The Ghost Writer (2011)
Ewan McGregor spelar anspråkslös skribent som anlitas som spökskrivare åt en före detta brittisk premiärminister (Pierce Brosnan). Tråkigt nog har hans föregångare dött under mystiska omständigehter och just som han ska börja arbetet uppdagas en politisk skandal som han gör misstaget att börja nysta vidare i… På pappret är det här en ganska typisk geopolitisk […]
