Jo, den är mer trogen till boken, och så vidare. Men Kenneth Branaghs fixering vid respektabilitet – det här är seriöst och vuxet etc – är i slutändan bara ett halvuppfyllt löfte. Berättandet går från episodiskt till osammanhängande (tredje akten är bara scener efter varandra utan minsta eftertanke) och dialogen är serietidningsplatt och överförklarande och låter aldrig något andas. Kostymerna och kulisserna ser så bra ut – vi befinner oss i ett barockt sent 1700-tal, fullt av lera och kugghjul – att den ihåliga mimiken av allt annat bara gör det hela mer distraherande. Filmen är tekniskt rik men andligt fattig; det hela känns som ett besök hos Madame Tussauds.