Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Den osynlige (2002)

Från Trollywoods arkiv kommer en av många inkompetenta svenska genrefilmer som fått klappar på axeln av kritiker medan de lämnat publiken frustrerad. Gustaf Skarsgård spelar velig tonårskille som mördas på grund av… typ, långsökt Jönssonligan-liknande kriminell verksamhet ledd av mössfixerad bad-girl (Tuva Nuvotny); han överlever dock, typ, och får hänga omkring i ett limbo mellan […]

Fortsätt läsa

Licorice Pizza (2021)

Det känns som att det var otroligt längesedan jag såg en ny film av Paul Thomas Anderson. Tydligen var det fyra år sedan jag såg Phantom Thread, mannens eventuella peak i fråga om suggestiv subtilitet och det slutgiltiga beviset på att Anderson har en sällsam förmåga att anpassa sig till vilka scenarier som helst och […]

Fortsätt läsa

Colonel Chabert (1994)

Ofta känns det som att fransmännen skiter i allt och alla utom Balzac, Proust och några andra döda författare. Så många franska filmer, till exempel, visar prov på hutlös cynism, särskilt komedier, och sällan är de så strama och allvarliga som när det blir dags att gå till de litteraturhistoriska kärlen – ska man filma […]

Fortsätt läsa

Scream (2022)

Eller Re-scream… Faktiskt. Hade det varit så svårt att kalla den det? Men, men. Scream är alltså inte Scream utan Scream 5. Det ska du förväntas förstå vid det här laget! Det spelar ingen roll att det inte hänger ihop! Storyn är densamma, förvisso. Tio år efter morden som skedde elva år efter morden som skedde fyra år efter de […]

Fortsätt läsa

Själar till salu (1923)

Fantastiskt underhållande metafilm med en knasig, oförutsägbar story om en lantisjänta som gifter sig med sol- och vårande mördare och flyr till Hollywood och blir stjärna på vita duken… och det hela är en förtäckt branschkommentar om skvallerjournalistikens förödande kraft! Filmen driver lättsamt med sina egna troper, samtidigt som den visar en nästan dokumentär inblick […]

Fortsätt läsa

Rollerball (2002)

Våghalsen Chris Klein hänger med LL Cool J till odefinierat grannland till Ryssland för att delta i brutala mördarsporten Rollerball, ett bokstavligt talat oförklarligt spektakel som bara går ut på att spelets ägare (Jean Reno) vill ha TV-tittare. En nyinspelning av en film från 1975; den var rätt trist men förtjänade inte att hedras med […]

Fortsätt läsa