Robert Zemeckis är en av många blockbusterboomers som står i polaren Spielbergs skugga; man tänker inte genast på Zemeckis i auteurtermer. Synd, på sätt och vis, eftersom han har sina tydliga besattheter och teman. Döden klär henne, gjord i peaken av hans karriär, är pur Zemeckis, troligen hans carte blanche-klimax – en ganska härlig skräckröra om […]
Fortsätt läsaMed tio cent på fickan (Sullivan’s Travels, 1941)/Kvinnan Eva (The Lady Eve, 1940)
I nådens år 1941 hade Preston Sturges hade två klassiker att komma med. The Lady Eve är Sturges kanske mest populära och imiterade screwball-romkom, i vilken Barbara Stanwyck spelar sensuell lurendrejare som tar sikte på ohyggligt naive rikemanssonen Henry Fonda. Hon finner sig snart vara kär på riktigt, trots mannens osunda intresse för ormar, men när han får […]
Fortsätt läsaGarden State (2004)
När Zach Braff blev indiedarling med Garden State var jag för cool för den skolan – jag tröttnade tidigt på alla amerikanska dramedier tvetydigt benämnda som ”indie”, vars innehåll bestod av knasig humor och popmontage. Garden State lyckades jag undvika i nästan 20 år, allt som allt, och fast jag aldrig sett den har jag utvecklat ett helt orimligt […]
Fortsätt läsaInsomnia (2002)
Detta var ursprungligen ett projekt av Jonathan Demme som skulle ha Harrison Ford i huvudrollen. Den senare valde troligen mellan denna och K-19: The Widowmaker och Demme slutade med att göra en annan mysteriefilm (The Truth About Charlie) och min gissning är (med tanke på att filmen listar ett halvdussin exekutivproducenter) att någon gav den […]
Fortsätt läsaEn kvinnas hämnd (Enough, 2002)
En mer invecklad version av Sova med fienden som ändå försöker leka med förväntningarna genom att börja som en falsk J.Lo-romcom, med titelkort som påminner om lika opålitliga tv-reklamer – pojke möter flicka, äktenskap och barn följer; ack, mannen visar sig vara en våldsam tyrann och hon måste fly samt, när han inte ger sig, […]
Fortsätt läsaDaylight (1996)
90-talet var det stora retro-årtiondet – allt skulle ”komma tillbaka”, så även katastroffilmen från 70-talet; Daylight hade en hyggligt stor budget (80 miljoner dollar, vilket var ganska rågat år 1996) men känns ändå som en ganska billig TV-film. Sylvester Stallone (i sin överseriösa Armaniperiod) verkar ha druckit för mycket kaffe när han liksom spattar och rycker […]
Fortsätt läsaThe Batman (2022)
Sjätte återgivningen av Batman är en nollsummeinvestering med noll överraskningar, allt gjort enligt oerhört noga uträknade kalkyler; med så många kostymkarriärer på spel finns det inget utrymme för misslyckande! Det enda kreativa utrymmet som finns kvar är ren stil, men även här är alla idéer livlösa och köpta på second hand; Batmans jakt på The […]
Fortsätt läsaGemini Man (2019)
En film som verkar existera av två anledningar. Dels vill Ang Lee ha ett bortslösbart projekt som han kan testa ny filmteknik på – den är nämligen inspelad i 120 rutor per sekund och manuset har legat och dammat på hyllan sedan bokstavligt talat 1997. Den andra anledningen verkar vara att också Will Smith vill […]
Fortsätt läsaWeek end (1967)
Kubricks 2001 är långfilmshistoriens ”Sgt. Pepper” och Godards Week end är dess ”Revolver”; en perfekt koncis handling av konstnärligt uppror. Växlarna är skyhöga men Godard har, i hemlighet, sina egna gränser och ramar. Mozart liknar han till exempel till evigheten, det oändliga, precis som Heidegger (och jag är säker på att bonden som går förbi […]
Fortsätt läsaThe Darjeeling Limited (2007)/Isle of Dogs (2018)/The French Dispatch (2021)
I påsktider brukar jag tortera mig själv, och träna på givmildheten, genom att utsätta mig för ett par filmer som jag vet att jag kommer ha problem med. Till saken hör att jag och Wes Anderson inte är kompisar. Jag visste när jag såg Grand Budapest Hotel att vi behöver lång tid från varandra. Lång […]
Fortsätt läsa