Under pandemin hade Sylvester Stallone inget bättre för sig, så han gjorde denna urskuldande version av sitt MTV-mästerverk, och försökte få till en version av filmen som passade bättre, både visuellt och tonmässigt, med de andra fem; det är ett oväntat, mycket övertygande argument för att det finns mer i en film än bara klippningen. […]
Fortsätt läsaHamilton (1998)
Den som tyckte att Mark Hamill gjordes en björntjänst i The Last Jedi har inte sett honom i Hamilton, där han spelar en Bondskurk klädd som en malplacerad Greg Kinnear, fast i en kontorsuppsättning som ska likna en rysk fabrik men ser ut som Frankensteins laboratorium… och på tal om Boris Karloff så är det […]
Fortsätt läsaThe Legend of Drunken Master (1994)
Av många ansedd vara den sista stora kung fu-filmen; Jackie Chans uppföljare till Drunken Master, i vilken han spelar den ”unge” sonen till kung fu-mästare som ser sig vanärad av hans fylleri. Storyn är, som ofta, lite otymplig och menlös – någon slags intrig finns här, men det är omöjligt att förstå om filmen är […]
Fortsätt läsaDark Glasses (2022)
Dario Argentos första film på tio år är definitivt en uppryckning; en film gjord med en hel del närvaro och vilja. Typiskt knasig story om prostituerad kvinna som blir blind i en bilolycka. Därefter blir hon vän med den kinesiske sonen till föräldrarna som också omkom i bilolyckan. Naturligtvis är de också jagade av en […]
Fortsätt läsaThe Wolverine (2013)
James Mangold är en fantastisk regissör som aldrig riktigt gjort en helgjutet fantastisk film, men han är nästan alltid nära; hans jordnära, sublimt brummande estetik är lugnande för själen – The Wolverine är ett fantastiskt chill pill med stort ASMR-värde – i hela det stora uppföljarpusslet existerar filmen i ett ingenmansland, men det är precis […]
Fortsätt läsaUncle Tom’s Cabin (1914)
Denna tidiga filmatisering av den banbrytande romanen (som jag aldrig läst) är ganska välgjord för en Hollywood-produktion från 1914 – 1914 var året då drömmaskinen föddes och utifrån vad vi kan se idag så var kvalitén på produktionerna minst sagt ojämn. De narrativa dragen varierade ganska friskt från smart och modernt till obegripligt nonsens. Den […]
Fortsätt läsaThe Phantom of the Opera (Il fantasma dell’Opera, 1998)
Jag har blivit mindre defensiv vad gäller Argentos senare verk, vilket förmodligen är anledningen till att jag gillade den här mycket mer än jag någonsin har gjort förut – The Phantom of the Opera är faktiskt en milstolpe i Argentos karriär, eftersom det är hans första filmatisering av en klassiker, hans första film som tar […]
Fortsätt läsaDen vilda biljakten (The Italian Job, 1969)
Som jag alltid misstänkt så är detta filmen där Michael Caine säger det där om dörrarna (ett bevingat citat jag bokstavligen aldrig förstod eftersom jag aldrig hörde orden ordentligt) och han är kul, men inte tillräckligt kul för att faktiskt ge mycket till liv åt den här märkligt styltiga affären; oinvolverade karaktärer planerar ett rån, […]
Fortsätt läsaSleepaway Camp II: Unhappy Campers (1988)
Den första Sleepaway Camp hade en så oväntad twist att inga skräckfans riktigt velat köpa att filmen överlag är så pass urusel som den faktiskt är. Del två tar ett glatt skutt framåt och siktar rakt på självmedveten ”camp” (vad annars?) Skämtet med Sleepaway Camp II är att allt som händer i den är jättelöjligt, och ska vara […]
Fortsätt läsaSkyfall (2012)
Den stora showstoppern i Daniel Craigs Bondera; hans tredje i rollen som 007 är en sådan där ”Big Bond” att jämföra med Goldfinger, Älskade spion och GoldenEye; påkostat, slimmat, kommersiellt och lite opersonligt om man jämför med de mer puristiska delarna i serien – många riktiga Bondfans har en lite sisådär relation till Skyfall, vilket nog har att göra med […]
Fortsätt läsa