Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Jurassic World (2015)

Jag kommer ihåg när den här filmen blev den mest framgångsrika genom tiderna (eller så) sommaren 2015 och sedan dess har jag inte kunnat skaka av mig det. Jag känner på något sätt att den inte hade varit så framgångsrik om den inte hade kommit just när den kom. Kostymnissarna vann, deras kalkyler och strategier […]

Fortsätt läsa

Lyrro – ut & invandrarna (2018)

Jag har bävat inför att ta mig an den här filmen. Tack och lov är den inte förskräcklig så mycket som den är trött och ofokuserad. Men att kalla Lyrro för en ”trött rutin” är att vara taskig mot Yrrol, för att inte tala om Lorrygängets eftermäle som 80-talets kanske mest inflytelserika komediakt. Om Yrrol handlade om hur svårt […]

Fortsätt läsa

Spectre (2015)

Casino Royale var Craigs Connery-Bond precis som No Time to Die uppenbarligen blev hans Lazenby-Bond; Quantum of Solace faller under hans Dalton-Bond och Skyfall fungerar som hans Brosnan-Bond – vad vi har kvar? Naturligtvis Craigs Moore-Bond, vilket oundvikligen är vad Spectre blir; småknasig och välbekant, med biljakter som går fel, skurkar och lakejer från ”Familjen Flinta” […]

Fortsätt läsa

Possession (2002)

Dramafilmer är inte per definition bättre än genrefilmer, men vi människor har en naturlig nyfikenhet för varandra, varför filmer om människor sällan är lika dåliga som taskiga westerns eller ruttna actionrullar… men uppenbarligen finns det undantag! Possession är en totalt meningslös film om ett par akademiker (Gwyneth Paltrow och Aaron Eckhart) som upptäcker en gammal […]

Fortsätt läsa

Blue Crush (2002)

Den här filmen vann sakta men säkert över mig på sin sida. Det är en sentimental young adult-film men den spelar sina Rocky-kort helt rätt. Handlar om begåvad ung surfare (Kate Bosworth) med småtrassig tillvaro – hon är föräldralös och måste ta hand om sin struliga lillasyster, hon måste slita som städerska på ett stökigt hotell […]

Fortsätt läsa

Tomorrow Never Dies (1997)

Efter att ha följt GoldenEye kommer jag ihåg att det här var en enorm besvikelse för mig vid tolvårsåldern och även om jag borde falla lätt för den idag (tydligen uppskattar jag till och med xXx numera så jag är inte säker på att jag har någon standard kvar) tycker jag fortfarande att Tomorrow Never […]

Fortsätt läsa

Iskallt uppdrag (The Living Daylights, 1987)

Alla älskar en underdog, så det är inte förvånande att The Living Daylights kommit att bli liksom den ”officiellt underskattade” Bondfilmen. Efter den mycket överkokta Moore-perioden är den karga och något spartanska estetiken i Daylights lätt att uppskatta, även om jag tycker att den är svår att direkt älska. Den spelar för mycket försvarsspel och […]

Fortsätt läsa