Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Sidekicks (1992)

Chuck Norris bud mot Siste actionhjälten (dess världspremiär var i Tyskland sent 1992, men det här är praktiskt taget en film från 1993) var denna älskvärda Karate Kid-klon med Jonathan Brandis, som dog ung och/men kunde ha blivit en stor stjärna, som spelade en utstött unge som har osannolika dagdrömmar där han räddar granntjejen tillsammans […]

Fortsätt läsa

Teenage Mutant Ninja Turtles III (1993)

Lever fortfarande inte upp till förväntningarna som väcktes av dess officiella stickersalbum. Den var en vacker sak! Och den berättade en mycket konstigare historia. Det var inte lätt att se detta på bio som sjuåring när man hade ett helt samhälle mot sig. Farbror Staten gillade inte ninjasköldpaddor. Följande är anteckningar från Svenska Filminstitutets arkiv: […]

Fortsätt läsa

Man’s Best Friend (1993)

Från regissören till Den onda dockan 2 kommer ”Cujo Come Home!” – en film som leker så mycket med djurfilmstroper att man ibland glömmer att man inte tittar på en rad reklamfilmer för trehjulingar eller hundmat som bara råkar ha otäcka punch-lines. Filmen skulle ha varit bättre med karaktärer som man inte vill mula i […]

Fortsätt läsa

Leprechaun (1993)

Vad som eventuellt började som ett skämt i Waynes World har här blivit en kass rysare och ett trött försök att skapa ett nytt filmmonster. En galet ung Jennifer Aniston tvingas bo med sin pappa i ett hus på landet där det tyvärr bor en tjattrande, irländsk vätte som har ihjäl folk på jakt efter sitt […]

Fortsätt läsa

Basic (2003)

Jag såg Basic första gången 2008 och gillade den inte mycket alls. Jag gillade den mycket bättre den här gången. Även om mitt stora klagomål kvarstår. Basic är en fallstudie i allt annat än en fängslande story. Om ingen bryr si om vad som står på spel så är det meningslöst hur många vändningar du än kastar […]

Fortsätt läsa

Drömfångare (Dreamcatcher, 2003)

Jag hatade detta redan 2003, och det känns verkligen som den perfekta filmen för mig att se 20 år senare och upptäcka att det är en underskattad… ja, nä, glöm det, jorden är fortfarande rund och Dreamcatcher är fortfarande en hejdlös röra. Det här är vad folk inte förstår med Shyamalan. Folk anklagar honom för […]

Fortsätt läsa

View from the Top (2003)

En till dussinkomedi om flygplan efter 9/11, samt ett fall av Miramax som känner till Spielbergs schema (detta är uppenbarligen gjort för att åka snålskjuts på Catch Me If You Can). Det är en otroligt medioker komedi, men någonstans på vägen började jag tycka om den lite grann och jag är inte helt säker på […]

Fortsätt läsa

The Menu (2022)

Den här filmen – om en knasig kock som bjuder in på en exklusiv och, ska det visa sig, högst blodig supé – gillar sin pay-off så mycket att den inte bemödar sig med någon uppbyggnad. Stanley Milgram och Stanfordexperimentet har visat oss att man kan få människor att göra precis vad som helst om […]

Fortsätt läsa