Tidvattnet går lågt för sommaren 2003 med denna överproducerade sumpfilm. Jag försöker att aldrig använda ordet ”tråkig”, men när jag stirrar på denna film och den stirrar tillbaka är det svårt att låta bli. Det är ett mirakel av tristess, verkligen, om det någonsin funnits något sådant, för det borde åtminstone vara ”duglig underhållning”. Den […]
Fortsätt läsaEd ora… raccomanda l’anima a dio! (1968)
Standardsunkig spaghettiwestern med trist story om två främlingar som möts i diligens på väg till Denver City, båda ska hämnas på samma skurk. Fabio Testi är fager i en tidig roll och huvudrollen spelas av en i hemlandet berömd iransk brottare vid namn Fardin. Innehåller också filmhistoriens kanske sämsta sångnummer, en mumlig burlesquehistoria som inte […]
Fortsätt läsaBad Boys II (2003)
Det är svårt att föreställa sig att se Bad Boys II nykter. Jag vet inte om det går. Jag minns när jag såg Michael Bays andra Transformers-film på bio och hörde diverse yngre män vissla åt Megan Fox, som om hon var där i verkligheten. När salongen ljusnade låg en tom sjuttis Jägermeister vid det berörda sätet. Att […]
Fortsätt läsaClayton Shaw – med order att döda (Amore, piombo e furore, 1978)
Lågmäld, poetisk och underskattad ”post-Western” med existentialistiska undertoner och personligen den första film av kultfiguren Monte Hellman som jag känner att jag fått något ut av; Fabio Testi spelar revolverman som anlitas att döda en ranchägare (Warren Oates). Istället får han ihop det med dennes fru (Jenny Agutter), vilket leder till en desperat uppgörelse. Länge […]
Fortsätt läsaSkeppsbrottet vid den öde ön (Swiss Family Robinson, 1940)
Fascinerande, ganska otäck familjefilm; en filmatisering av Jonathan Wyss delvis undervisningsorienterade äventyrsbok om en schweizisk patriark som tar med sin familj bort från sitt välbärgade hem för att bli kolonisatörer i Australien – på vägen förliser deras skepp och de måste överleva på en öde ö. Genom mycket slit och möda bygger de upp en […]
Fortsätt läsaI skottlinjen (In the Line of Fire, 1993)
När Clint Eastwood inte regisserar sina filmer brukar det ofta röra sig om ”spökregissörer” med oansenliga namn som Robert Lorenz eller Buddy van Horn (stuntdubbeln som formellt sett regisserade en och annan Dirty Harry-film). I skottlinjen regisserades dock av Wolfgang ”Das Boot” Petersen så detta är garanterat en film där Eastwood lagt sig i en annan regissörs […]
Fortsätt läsaÖrnen har landat (The Eagle Has Landed, 1976)
Typisk andra världskriget-eskapism från 70-talet om en nazikupp som går ut på att fallskärmshoppa över östra England och kidnappa Churchill när han är på semester (!) Den absurda rollbesättningen innefattar Michael Caine som operationens rebelliske ledare, Donald Sutherland som irländare (faktiskt så irländsk att han skulle kunna vara med i Barry Lyndon), Robert Duvall som […]
Fortsätt läsaEach Time I Kill (2007)
Efter över 40 år i exploitationfilmens tjänst blev detta Doris Wishmans sista film, en modern Ed Wood-film om en ful ankunge som blir vacker och populär genom att döda folk genom en oförklarig, magisk amulett. Att Wishman vid 90 års ålder fortfarande hade sin knasiga kreativitet intakt är halva nöjet med den här filmen, där […]
Fortsätt läsaWest i västern (My Little Chickadee, 1940)
Det enda samarbetet mellan WC Fields och Mae West, 1930- och 40-talets kanske mest kontroversiella komiska filmpersonligheter; han var ett misantropiskt fyllo, hon en bordell på två ben – folk tog sig för kinden. Filmen utspelar sig i liten västernby där West har ihop det med en Zorro-liknande vigilant (som ser ut som en BDSM-slav) […]
Fortsätt läsaSheriffen i Tombstone (Hour of the Gun, 1967)
Pretentiös och tradig western som utspelar sig efter slaget vid OK Coral, som regissören John Sturges skildrade i Sheriffen i OK Dodge City tio år tidigare. Denna film föreslås vara mer historiskt trovärdig, men än sen? James Garner är en trubbig Wyatt Earp och Jason Robards får inte mycket gjort som Doc Holliday; efter mycket om […]
Fortsätt läsa