När Clint Eastwood inte regisserar sina filmer brukar det ofta röra sig om ”spökregissörer” med oansenliga namn som Robert Lorenz eller Buddy van Horn (stuntdubbeln som formellt sett regisserade en och annan Dirty Harry-film). I skottlinjen regisserades dock av Wolfgang ”Das Boot” Petersen så detta är garanterat en film där Eastwood lagt sig i en annan regissörs händer; eventuellt för sista gången?
Liksom nästan alla Eastwood-filmer av det här slaget är det ett svar på Dirty Harry och en variant av 70-talets katastroffilmer. Produktionen lär ha blivit inspirerad av Oliver Stones JFK; Eastwood spelar en gammal säkerhetspolis som arbetat som livvakt åt presidenter och nu är en ärrad enstöring som fortfarande inte kommer över sitt ”misslyckande” när Kennedy sköts i Dallas 1963. John Malkovich spelar den geniale psykopaten som frammanar demonerna när han hotar att döda den nuvarande presidenten och drar in Eastwood i en tät katt- och råttalek.
Det hela är klassiskt gjort, enligt konstens alla regler, med ett fantastiskt manus. Petersens lite fyrkantiga stil släpper in för mycket av skådespelarna, dock, och gör vad som hade kunnat vara en mästerlig thriller till en ”mycket bra” sådan. Ett krux är Malkovichs skurk, som ofta är mer karismatisk än Eastwoods dekadente antihjälte. Det finns en intressant psykodynamik mellan karaktärerna och man hade behövt göra ett val här – vill man göra en deppig, existentialistisk thriller i Seven-stuk eller en tuff kamp mellan ond och mindre ond á la The Enforcer.
Detta uppfattar dock inte Peterson, som fortfarande gör Das Boot – varje scen är som ett stort isblock som ska kånkas fram och sedan forslas vidare. Han kunde absolut hantera stora produktioner, men bortsett från att hantera storleken var han inte så mycket att ha.