Kategori: albumexpressen

Det finns något resonerande i den belgiske trombonisten Nabou Claerhouts musik. Trombonens röst, och jag vill mena (till den mån jag kan göra mig begriplig här) att trombonen är det blåsinstrument som har mest röst, sitter hos Claerhout som en nära vän sitter i en fåtölj i ett vardagsrum. I Indigo – Claerhouts tredje album…

Elvis andra LP är inte lika ikonisk som den första (Elvis Presley), men för ”kungens” artisteri är det den viktigaste av de två – mer samlad, självsäker och samspelt, med både kraft och en sorts elegant lättja. Elvis är verkligen ett sublimt rockabillyalbum. Låtarna inkluderar jukebox-grejer som Elvis kunde utantill vid det här laget och…

Hoola Bandoolas andra LP sålde som smör och satte förmodligen fingret på mångas känslor av intensiv kognitiv dissonans i en alltmer svajig politisk kultur – det finns ett tåg att hinna med, tydligen, och man vill likt Herkules veta skillnad mellan rätt och fel. Ångest och projiceringar anas under den rakrockiga ytan och skivan är…

Cavejaz är en av förra årets skivor i min bok, och det är bara den första av två som Fabiano do Nascimento släppte på några månader (uppföljaren, Vila, kom i februari i år). Denne brasilianske jazzgitarrist har släppt femton album sedan 2015 och verkar vid det här laget ha byggt ett hus, kanske en liten…

Den här samlingen, med material från tre ganska olika sessioner, är förmodligen den största milstolpen i albumhistorien. Det blev det första rock’n’roll-albumet som bombade listorna, efter Elvis höftsvängande Ed Sullivan-framträdande. Album betraktades inte nödvändigtvis som enhetliga konstverk, men det betyder inte att skivan bara är värd att beundra på grund av yttre omständigheter – albumet…

Det är svårt att tänka sig en bättre svensk skiva än Pugh Rogefeldts Ja dä ä dä. Dess historiska kontext, som den inflytelserika “första rockplattan på svenska”, är irrelevant skräpdata i jämförelse med tidlösheten som själva musiken fortfarande frambringar. När jag första gången hörde den var den redan 35 år gammal och jag kunde inte…

Som en miljon människor vet så blomstrade shoegaze och britpop på 90-talet. Så fort årtiondet, faktiskt hela millenniet, tog slut så dog även det brittiska popundret ut med förbluffande precision. År 2026 är det inte direkt en nyskapande tanke att försöka återskapa denna era, men Guv (som fram tills nyss kallade sig Young Guv) verkar…

”Top shelf” är bara förnamnet på denna skarpa, kristallklara, i princip odödliga samling alster från 1954. T-Bone Walkers första studioproduktion – den kaxigt skruvade titeln är mer självklar än den kanske låter, för det är just enkelheten, den besynnerliga självklarheten som slår en mer än något annat (att det sedan paketeras som jazz, snarare än…

Det är lätt att förstå varför Hoola Bandoolas debut blev så populär så fort – redan inledande Hemmet klargör att soundet såväl som inlevelsen helt och hållet matchar Woodstock-doftande hippieinlevelser från andra sidan kontinenten. Trots didaktiska texter fulla av domderande cirkelresonemang så finns det en äkta spel- och livsglädje i den här samlingen sånger, som…

Jag är ganska säker på att italienska Marta Del Grandi faktiskt finns i verkligheten, men nog låter hela detta album som något man kan ha med i ett ”är det AI eller inte?”-quiz – presentationen är felfri och varje låt en utmärkt demonstration av vad den försöker vara. Frågan är bara varför eller vad som är…