fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Kategori: albumexpressen

  • Hank Williams – Hank Williams Sings (1951)

    Tillsammans med Moanin’ the Blues är Hank Williams Sings det enda album som Hank Williams släppte under sin livstid; en enkel samling låtar som har åldrats på ett spöklikt sätt. Att spisa denna platta är lite grann som att låta strömmen gå och bjuda in spöken i farstun. Det är inte någon Greatest Hits-parad i…

  • Anders F. Rönnblom – Din barndom skall aldrig dö (1971)

    Rönnbloms första skiva är en ljuvlig grogrund av flera tongångar och lägen. Mest uppenbart kommer trubaduren trippandes på det avverkade 60-talets drömmar och visioner om en bättre värld, men redan här finns det något i språket som stretar emot och vägrar låta kärleken bli naiv. Stundtals gör Rönnblom progg bättre än proggarna (Kommer du med?),…

  • The Just Joans – Romantic Visions of Scotland (2026)

    Jag slog på det här albumet en förmiddag och min treåring började omedelbart dansa i köket och menade bestämt att nu var det fest. Kanske har vi britpop i blodet. Musiken i fråga kommer från Skottland och den låter som dansande asfalt under gående arbetarfötter. Varje låt skulle kunna sjungas av någon direkt efter att…

  • Alice Babs & Ulrik Neumann – When the Children Are Asleep (1958)

    Finsmakare brukar i allmänhet – och orättfärdigt – negligera allt som Alice Babs gjorde utanför jazzen. Nog för att man kan hitta gott om habila inspelningar av banala melodier på 50- och 60-talet men även inom populärmusiken var hon något av en pionjär. Flera av samlingarna från det sena 50-talet fungerar i princip som en…

  • Des Demonas – Apocalyptic Boom! Boom! (2024)

    Des Demonas första självbetitlade skiva från 2017 kom lite grann som ett alarm som signalerade ett sjukdomstillstånd. Förutom den kaotiskt ekletiska musiken i sig – gapig, funkig, distad noise-new wave-punk med protesttexter i Iggy Pop-stil dränkt i spattig 60-talspsykedelia – var det rätt svårt att inte tolka skivan som en stor skylt som påminde en…

  • Dwight Yoakam – Brighter Days (2024)

    När artister tar sina artistnamn, och säger farväl till namnet deras föräldrar gav dem, är det oftast för att de heter saker som Dwight Yoakam. Bara Dwight Yoakam själv skulle ha den solklara självsäkerheten att säga ”Vadå? Dwight Yoakam. It’s ma’ name!” Detta är en artists vars själva signum nästan alltid varit att en sorts…

  • DJ Suzy – Haunted disc (2024)

    En hemsökt skiva, eller inte en skiva alls? Haunted disc lanseras som ett ”mixtape”, så kalla det vad du vill. Debutalbumet (dårå) från nepobabyn Suzy Ekman Ronander följer den moderna strategin att samla ihop tidigare singlar och EP:s med fem nya spår. Sak samma. Det här en väldigt underhållande och mycket hemmagjord mix av drömsk r’n’b från…

  • Bobbysocks – Waiting for the Morning (1986)

    ⦁⦁⦁ Det är lätt att glömma hur mycket mindre – och hur mycket större – Eurovision brukade vara. Innan helrenoveringen på 2000-talet kändes hela tillställningen som en firmafest i ett öststatsland. Vinnarna glömdes emellertid aldrig bort. De kunde inte försvinna i bruset. Alla såg på tävlingen och därmed var alltså prestigen och tyngden i att…

  • Tomas Andersson Wij – Ebeneser (1998)

    ⦁⦁⦁ Man ska inte låta sig luras av det lite osmickrande omslaget, där vi ser en ung man som försöker sig på ett pseudoerotiskt stirrande in i kameran. Är det en uttråkad skolfotograf som plötsligt gör ett självporträtt? Är det en dräggfull hipster som försöker se cool ut innan han åker in i fyllecell? Eller…

  • Craig Finn – A Legacy of Rentals

    Craig Finn – A Legacy of Rentals

    Det enklaste ord jag finner för Craig Finn är berörande. Ska hans musik beskrivas mer kategoriskt så låter det inte speciellt originellt; han snack-sjunger släpigt igenom anekdotiska berättelser från kasinon och barer i det gamla välbekanta Amerikat där losers och hasbeens bor. Enkla arrangemang. En och annan avlägsen kvinnokör. Har det gjorts förr? Ja och…