Kategori: albumexpressen
-
Craig Finn – A Legacy of Rentals
Det enklaste ord jag finner för Craig Finn är berörande. Ska hans musik beskrivas mer kategoriskt så låter det inte speciellt originellt; han snack-sjunger släpigt igenom anekdotiska berättelser från kasinon och barer i det gamla välbekanta Amerikat där losers och hasbeens bor. Enkla arrangemang. En och annan avlägsen kvinnokör. Har det gjorts förr? Ja och […]
-
Cool Maritime – Big Earth Energy
Delvis var det kanske slumpen. Jag slog på den här skivan en regnig tisdagsförmiddag mitt i ett kyligt maj – det susade ljudlöst i träden på andra sidan fönster som böljade av drypande regn; alla rum sken blått med stänk av lime och smaragd. Trädgården såg direkt tropisk ut, med det höga oklippta gräset […]
-
Orkan – Livsgaranti
Den här skivan smäller igång som ett spännande äventyr genom snårskog och rymd. Det är inte ordval tagna ur luften. Inledande numret heter just Urskog och det blir snabbt uppenbart att Orkan har den säregna talangen att de kan iscensätta ting i ljud; dundrande, introvert, skrålande och besjälad på en och samma gång, Orkan låter […]
-
Kevin Morby – This Is a Photograph
Kevin Morby har gjort fina saker med sin honungsraspiga röst och sina halvmörka tingel tangel-feels. Lågmälda albumet Sundowner (2020) till exempel. Högljudda This Is a Photograph är däremot en besvikelse. Titeln är ett påstående som föreslår att vi talar om någon sorts existentialistisk resa i tid och (vardags)rum, men skivan är oformulerad på alla sätt […]
-
The Black Keys – Dropout Boogie
The Black Keys gör oansenlig BBQ-rock färgad av Texas och Mexiko, men inte så att det kommer i vägen för den radiovänliga produktionen. Redan i anslaget märks att Dropout Boogie har en åtstramad, lite syrefattig ljudbild som låter lite för mycket som att den laborerats fram i en studio med för hög hyra; man kan riktigt […]
-
Folke Nikanor – Främmande (2021)
Jag tyckte om Anders & Putte när jag var liten och det verkar som att hela Sveriges samlade indiekår gjorde det också. Ovanstående alster heter Vemod och passerade alltså som barnmusik en gång i tiden. Numer låter den mesta svenska indiepopen så här. Metaforer är för jobbiga att hålla på med, helst ska lyrik långrandigt förklara sig […]
-
Lars Frederiksen – To Victory (2021) (EP)
Lars Frederiksen låter, på alla sätt, som en arg danskjävel. Men är amerikan; sångaren i punkbandet Rancid, mer specifikt. Victory är tekniskt sett en EP, men praktiskt taget är det väl mer åt vi förr i tiden kallade en maxisingel; det vill säga två bra låtar och resten skit i hörnet. De två bra låtarna, Gods and Guns […]
-
Robert Plant & Alison Krauss – Raise the Roof (2021)
Det är lite för enkelt att gilla samarbetet mellan Robert Plant och Alison Krauss. Hur mycket av hyllningarna handlar om sex appeal? De är så snajdiga ihop, och deras röster är så attraktiva, att den cafévänliga produktionen blir ”elegant och chic” snarare än kalkylerad och syntetisk. Själv är jag lite avvaktande inför Raise the Roof, vad som […]
-
The Kentucky Headhunters – That’s A Fact, Jack!
Ingen rimlig människa kan ha något emot en whisky bara för att den lagrats i körsbärstunnor. På samma sätt kan inte ens purister i den amerikanska södern ha något emot ett Honky Tonk-band som också låter lite grann som Roger McGuinn eller Van the Man. Kentucky Headhunters är visserligen ett bourbonband, och serveras därmed så […]