Kategori: albumexpressen

Afzelius första (och bästa) soloskiva, gjord i ett sabbatsår för Hoola Bandoola Band formligen kör över hela gruppen med en samling sånger som är lika textmässigt utvecklade som de är musikaliskt dramatiska. Klassiska Bläckfisken har en nästan cinematisk kraft, otypisk för den här typen av proggmusik överhuvudtaget, och Afzelius antikapitalistiska tankestoff klär sig genomgående i…

Spice Girls representerar ögat av 90-talets storm, den fragila stunden då våra föreställningar om zeitgeist känns som allra tydligast. Ett årtionde börjar trevande, diffust, inte riktigt i mål. Mot slutet har det sedan länge blivit för mycket av alltihop. Det är någonstans däremellan som det definieras, ofta för att i nästa sekund gå helt överstyr.…

Med Gospel Music har vibrafonisten Joel Ross hittat ett sätt att få religiös musik att verka fjäderlätt och anspråkslös, och det är en atmosfär han (kanske förståeligt nog) aldrig släpper taget om. Utan facit i hand är det svårt att förstå låtarna som tolkningar av bibliska berättelser, men såväl med som utan den vetskapen svävar…

Med sin första LP (senare återutgiven som Hallelujah I Love Her So) lade Ray Charles redan grunden för de genrefusioner som skulle förändra populärmusiken för alltid; bland klassikerna finns de romantiska svängningarna i öppningslåtarna Ain’t That Love och Hallelujah, plus avslutande, högtravande I’ve Got a Woman med sina inslag av country, men däremellan tynger Charles…

Lundells andra skiva vittnar på en gång om den maniska produktivitet som skulle komma att bli hans styrka såväl som last – bara släppt nio månader efter debuten Vargmåne, och mitt uppe i hysterin kring ”Jack”, är Törst en skiva som har svårt att hitta sin egen plats både musikaliskt och kreativt. Därmed inte sagt…

I en era av American Idol och ett hav av tonårsartister, en post-Toxic Britney och den enorma Americana-maskin som dödade The Dixie Chicks, var sextonåriga Taylor Swift helt klart menad att fylla luckan som öppnats för den som ville bli landets konservativa idolflicka nummer ett; den typiska småstadstjejen som blir kvar hemma som ett drömskt…

Det sägs att det inte går att lära gamla hundar nya tricks, men väl gamla. Tinsley Ellis har i årtionden varit en av de mest tongivande inom elektrisk blues; få har med samma inlevelse kunnat kränga upp det där “dieselsoundet” som slår mot bröstet som annalkande oväder; det har varit hjärta och smärta med en…

Det tog bara Buddy Holly och The Crickets 25 minuter att – med tidlös passion – visa vad rock ’n’ roll handlar om. Oändligt spelade klassiker – That’ll Be the Day, Oh Boy, Not Fade Away, Maybe Baby, I’m Looking for Someone to Love – och utfyllnadsspår som förmodligen hade varit lika kända om de…

Tanken var väl aldrig att Hoola Bandoola skulle vara det naivistiskt politiska rock-kollektivet där 60-talet levde kvar utan snarare, bäst belyst här i tredje skivan, ett klart och koncist plakatpolitiskt band med ett rakt, retoriskt och renodlat uttryck i alla håll och kanter. Mer koncist blev det aldrig än här, med sånger som Hugget som…

Graceland borde ha blivit en liten skiva, en säregen outsider, ett intressant sidospår från en artist som varken hade i Memphis eller Sydafrika att göra. Istället satte Paul Simon fingret på en vit dröm om Afrika som exploderade som olja, sålde som smör och som än i dag påstås vara genialisk. Som en sann babyboomer…