Kategori: albumexpressen

Jag försökte för tjugo år sedan och nu har jag försökt igen. Behöver jag lyssna på Silent Shout, eller The Knife överhuvudtaget, om och om igen innan jag börjar ”förstå” något? Livet är inte tillräckligt långt, är jag rädd. Jag har ett vagt minne av att jag tyckte att det kändes lite busigt att dissa…

På debutskivan For Your Sins (2024) såg nordirländska duon Dea Matrona ut som om de skulle porträttera Stevie Nicks och Christine McVie i ”Sikta mot stjärnorna” och på uppföljaren Hate That I Care har de bytt till Siouxee and the Banshees. Kravet på deras låtar verkar ha varit att de alla skulle kunna ha varit med i TV-serien ”Förhäxad”…

Buddy Hollys första soloalbum, av endast två, är en anmärkningsvärd samling låtar som visar upp grogrunden för 60-talet som kommer att följa – den eviga Everyday, liksom Listen to Me och den klassiska singeln Peggy Sue viskar alla om Beatles och Beach Boys, medan Valley of Tears bara är ett av dussintals exempel på skivan…

Den 26-årige debutanten Lundell var blyg när han för första gången klev in i studion men ändå anar man att något stort är på gång i alster som Stockholm city, Sextisju sextisju och Bente – mångfacetterade, röststarka och genomsolida låtar med helt andra nyanser och dimensioner än andra svenska artister på den här tiden kunde…

Trots att Metallica kom att bli hårdrockens Rolling Stones, och fastän den här typen av musik alltid haft något i grunden fånigt över sig, så är det fascinernade hur genuint farlig Master of Puppets fortfarande låter. James Hetfields diaboliska röst, som lät småfinnig på debuten Kill ’em All och tog ett megaschwung upp mot Valhall…

Jag tänkte att det nog blir förmätet av mig att kalla Annabelle Chairlegs för en tjej som nog gärna skulle vilja få ett telefonsamtal av Quentin Tarantino – hon låter exakt som jag föreställer mig att Margaret Qualley skulle låta om hon blev artist – men sedan läste jag att ett av målen med Waking…

Ray Charles hade redan blivit en R&B-sensation med sin andra LP, och på den ville han, till bedrövligt underskattad effekt, bevisa sitt värde som en seriös bluesmusiker genom att göra ett helt instrumentalt album. Resultatet är, på grund av dess välbekanta ljud, otroligt lätt att underskatta – Charles var bara 26, men har en underbar…

Hoola Bandoolas sista skiva gjordes när Björn Afzelius redan gett ut första soloskivan Vem är det som är rädd och har fyra låtar av honom, vilket gör att skivan känns som något av en eftersläntrare – det är inget fel på denna högst genomspelta och enhetliga samling sånger, som har en särskild fäbless för annorstädes…

Av alla legendariska skivor från 1966 så är kanske Rolling Stones Aftermath inte den första man kommer att tänka på. Men det skulle visa sig vara en ”undercat” med långt fler än nio liv; Stenarnas fjärde LP i räkningen är först och främst evigt ihågkommen som den första som egenhändigt krediterades till Jagger/Richards. Den sammanfattar…

Det lönar sig att rycka upp sig. Hade inte John Power gjort det så hade han nog inte stått och skrålat som första akten på Oasis återföreningsturné, inför en liten skara gammelfans medan resten av de ekonomiskt ansatta biljettköparna letat upp sina säten. Hade den turnén ägt rum för 10-15 år sedan hade det nog…