Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

The Batman (2022)

Sjätte återgivningen av Batman är en nollsummeinvestering med noll överraskningar, allt gjort enligt oerhört noga uträknade kalkyler; med så många kostymkarriärer på spel finns det inget utrymme för misslyckande! Det enda kreativa utrymmet som finns kvar är ren stil, men även här är alla idéer livlösa och köpta på second hand; Batmans jakt på The […]

Fortsätt läsa

Gemini Man (2019)

En film som verkar existera av två anledningar. Dels vill Ang Lee ha ett bortslösbart projekt som han kan testa ny filmteknik på – den är nämligen inspelad i 120 rutor per sekund och manuset har legat och dammat på hyllan sedan bokstavligt talat 1997. Den andra anledningen verkar vara att också Will Smith vill […]

Fortsätt läsa

Week end (1967)

Kubricks 2001 är långfilmshistoriens ”Sgt. Pepper” och Godards Week end är dess ”Revolver”; en perfekt koncis handling av konstnärligt uppror. Växlarna är skyhöga men Godard har, i hemlighet, sina egna gränser och ramar. Mozart liknar han till exempel till evigheten, det oändliga, precis som Heidegger (och jag är säker på att bonden som går förbi […]

Fortsätt läsa

Jungle Cruise (2021)

Det finns, antar jag, något klassiskt med denna överväldigande jämntjocka och oändliga nöjesparksförlängning, och i en värld där ”feels” (nostalgi på burk) är varor att mixtra och leka med i bästa fall, är den här filmen en lika bra produkt som någon annan – Jag säger ”klassiskt” eftersom Disney har gjort filmer som dessa ända […]

Fortsätt läsa

Auto Focus (2002)

Fängslande snaskskröna om skådespelaren Bob Crane (Greg Kinnear) som blev känd för sin helyllepersonlighet genom TV-serien ”Hogan’s Heroes”, men som bakom kulisserna ruinerade sitt liv genom ett porrfixerat sexmissbruk; dessutom slutade han sitt liv mördad i ett hotellrum av en ”okänd” förbrytare. Verkligt spännande tematik (om moralism i Hollywood, sex och teknologi, manliga relationer och […]

Fortsätt läsa

Tyfonen (Typhoon, 1940)

Detta är ett riktigt stycke matinéskräp, men kärlek är blind och jag har svårt att inte gilla den. Alkoholiserad matros hamnar på en ö tillsammans med ”vilden” Dorothy Lamour, som lever Tarzan-liv tillsammans med spasmisk schimpans. (Hon blåste iland tio år tidigare eller så i Blå lagunen-stil) Bland antagonisterna finns onda infödingar och titelns naturfenomen. […]

Fortsätt läsa

Brevet (The Letter, 1940)

Bette Davis briljerar i rollen som till synes trogen hustru som skjuter ihjäl en manlig bekant; hon yrkar på självförsvar men får svårt att försvara sig då det visar sig att hon skrivit ett högst personligt brev till offret. Börjar som en relativt typisk noir-melodram men växer sig mot mer subversiva och mystiska områden – […]

Fortsätt läsa

Ghost in the Shell 2: Innocence (2004)

En inverterad uppföljare – där den första filmen var intrikat och kompakt börjar Ghost in the Shell 2 som en högst bekant Blade Runner-variant med filosofi i form av gymnasiala citat i Matrix-stil. Storyn – där cyborgsnuten Batou undersöker ett mysterium kring robotar som dödat sina ägare och sedan sig själva – är emellertid rätt skenbar. Gradvis […]

Fortsätt läsa