Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Below/Ghost Ship (2002)

Man får bara en chans att ha en double feature med Below och Ghost Ship för att fira deras 20-årsjubileum. Varför man nu skulle göra det? Det är två marinbetonade rysare från 2002. Sådär, utmärkt anledning, tyst nu. Det är inte mycket som fungerar i Below men så kan det ju vara ibland i filmens hägrande värld. Man skulle kunna […]

Fortsätt läsa

Lek i mörker (Mørkeleg, 1997)

Den tredje danska rysaren på kort varsel avslutar en sorts slumpmässig trilogi, efter Nattvakten och Sista timmen. Författaren Dennis Jürgensen och regissören Martin Schmidt återvänder efter den senare för Lek i mörker. Det är definitivt den svagaste av de tre, även om den har ett par förtjänster i marginalerna. Den tunna storyn handlar om ett par ungdomar som […]

Fortsätt läsa

Och han älskade dem alla (Kiss the Girls, 1997)

Hygglig om än lättglömd seriemördarthriller från 90-talet, den första filmversionen av James Pattersons deckarserie om krimpsykologen Alex Cross; i denna reser han från Washington till South Carolina för att hitta en seriemördare som kidnappat hans systerdotter – hjälp får han av Judd, ett av mördarens offer som lyckats fly. Freeman är perfekt i huvudrollen; han […]

Fortsätt läsa

The Ring (2002)

Tjugoårig jubilar! Ju mer jag tittar på den här (och jag har sett den många gånger) desto mer ger jag bara upp på berättelsen – det som är fascinerande med filmen är dess kusliga förmåga att trigga sinnena; mestadels ser allt överproducerat ut, till och med kliniskt, men min upplevelse av filmen är helt fysisk; […]

Fortsätt läsa

Cliffhanger (1993)

Eventuellt Renny Harlins peak med Stallone i sin karriärs höjdpunkt – det är ”Die Hard på ett berg” men det hela blir aldrig så självklart som det borde. Filmens klassiska inledning leder till en melodram som aldrig riktigt kopplar till konflikten som bryter ut (när John Lithgow, vem annars, leder ett gäng skurkar på jakt efter […]

Fortsätt läsa

Dödligt möte (Assassins, 1995)

En långtråkig och helt hopplös film från Sylvester Stallones tillknäppta” Armaniperiod” – han spelar trött lönnmördare som jagas av sin arbetsgivare, samt en mardrömslikt exalterad Antonio Banderas. Han gängar med Julianne Moore som spelar någon slags hacker. Hela filmen är en serie dåliga idéer (inklusive valet av Richard Donner som regissör) och det är svårt […]

Fortsätt läsa

Flykten från New York (Escape from New York, 1981)

John Carpenters sunk-kultigaste film med Kurt Russell som Snake Plissken, rötägget som är den ende som kan rädda president Pleasence efter att denne kraschat på Manhattan, anno 1997 ett igenmurat fängelse där organiserad laglöshet råder. Detta får väl sägas representera höjden (eller möjligen botten) av NYC-dystopi; Carpenter lyckades spela in nästan hela filmen på natten […]

Fortsätt läsa

Psycho II (1983)

Har aldrig riktigt köpt Psycho II, en film som märkligt nog förblivit väldigt uppskattad. Ett problem är att filmen ser ut som en tråkig gardin (det skulle vara en TV-film från början och det märks), ett annat problem är att ingen försökt modernisera stilen eller tonläget (det finns en kulturell avgrund mellan 1960 och 1983 […]

Fortsätt läsa

Dante’s Peak (1997)

De förväntade katastroffilmsklyschorna betas av här när professor Pierce (Brosnan) försöker varna människorna i en liten småstad om att en vulkan ska få ett utbrott och ödelägga staden. Linda Hamilton spelar stadens borgmästare som om servitrisen Sarah Connor aldrig mötte den där roboten utan fick ha ett vanligt liv som käck 90-talsmorsa. Brosnans skådespeleri går […]

Fortsätt läsa