Ja, det är ”Hiphopy”, hiphop-Rocky, men 8 Mile är också en imponerande sammanslagning av Stallones fula ankunge på en annan spelplan; man kan väl inte slå klichén om en gammal boxare som inte går ner, men jag beundrar verkligen hur 8 Mile är en film om att rappa. Snarare än att slå en kille över […]

Jag gillade verkligen Die Another Day när jag såg den på bio 2002; det var inte den första Bond-filmen jag såg på bio men den känns fortfarande som den ”nya” Bond-filmen varje gång jag ser den. Tydligen har det också tagit mig 20 år att komma tillbaka till den första första visningen för, hör och […]

Lustigt hur man ofta hittar nya saker i filmer man sett trettio gånger. Hur ska man förklara den laddade energi som finns inuti Halloween? På många sätt är det en statisk film, formalistisk, oerhört kontrollerad. Men den har en nerv som är svår att förklara, en närvaro; det är inte bara mördarens trolleritrick som utgör denna […]

Chaney Jr är ingens favorit-Dracula, men det hjälper att karaktären är en särskilt udda fågel i den här sydgotiska Universal-klassikern. Jag vet inte vad jag ska göra annat än att beundra den allvarliga tonen och det väldigt fokuserade berättandet; de kusliga och illusivt störande ögonblicken fungerar desto bättre eftersom de kommer förutsedda av den dystra, […]

För enkla Halloween-nöjen såg jag om dessa två. Fright Night är fortfarande vad jag minns den som. En något syntetisk men allmänt underhållande rysarkomedi, vars manus lyckas ta sig från a till b samtidigt som det fortfarande spelar rättvist med sin publik (tråkigt nog har detta blivit exceptionellt sällsynt). Det är en välregisserad film där ensemblen […]

Man får bara en chans att ha en double feature med Below och Ghost Ship för att fira deras 20-årsjubileum. Varför man nu skulle göra det? Det är två marinbetonade rysare från 2002. Sådär, utmärkt anledning, tyst nu. Det är inte mycket som fungerar i Below men så kan det ju vara ibland i filmens hägrande värld. Man skulle kunna […]

En riktig dealbreaker. Endast änglar ha vingar är den typ av film som definierar vad som gör filmer till filmer; allt ser fejk ut, dialogen är omöjligt kvick, man tar in berättelsen mellan lagren av ens fantasi och den charmigt kitschiga simuleringen i bild; en osynlig plats i ens sinne där filmer lever – inte på […]

Den tredje danska rysaren på kort varsel avslutar en sorts slumpmässig trilogi, efter Nattvakten och Sista timmen. Författaren Dennis Jürgensen och regissören Martin Schmidt återvänder efter den senare för Lek i mörker. Det är definitivt den svagaste av de tre, även om den har ett par förtjänster i marginalerna. Den tunna storyn handlar om ett par ungdomar som […]

Hygglig om än lättglömd seriemördarthriller från 90-talet, den första filmversionen av James Pattersons deckarserie om krimpsykologen Alex Cross; i denna reser han från Washington till South Carolina för att hitta en seriemördare som kidnappat hans systerdotter – hjälp får han av Judd, ett av mördarens offer som lyckats fly. Freeman är perfekt i huvudrollen; han […]

Tjugoårig jubilar! Ju mer jag tittar på den här (och jag har sett den många gånger) desto mer ger jag bara upp på berättelsen – det som är fascinerande med filmen är dess kusliga förmåga att trigga sinnena; mestadels ser allt överproducerat ut, till och med kliniskt, men min upplevelse av filmen är helt fysisk; […]