I skuggan av Fellinis Rom, och genom tomrummet i Antonionis chica existentialism, framträder Mario Bava som en främling i gränden; de stora konstnärerna gör vackra filmer, men det är en skönhet som sitter still. De är för mätta och belåtna. Bava känner att det saknas initiativ inför framtiden. Om Marcello inte hittar sitt syfte i […]

Jag ryggar fortfarande tillbaka inför den här filmen. Den har fortfarande kvalitéer som jag inte kan beskriva; något med den är fortfarande chockerande. Det är Langs kusligaste och mest oroande. I hans legendariska produktion åren 1921-1933 är det otroligt nog också hans mest ”lättsamma”. Precis som med M är det omöjligt att se den utan […]

Det här är en såsig klump till film, som inte har övertygelse nog att skildra någon form av handling. Första akten pågår i 100 minuter, sedan följer 20 minuter av oförtjänt final. Det är en film som prokrastinerar sig framåt och som aldrig kommer ut ur första aktens trygga lilla ruta. Det är presentation, presentation, […]

En knasig, ful ankunge i Universals katalog av b-rysare; Cult of the Cobra, med Faith Domergue som den mystiska ormkvinnan från Indien! Det är ett gäng muntra jänkarsoldater som får skylla sig själva när de blir lite för nyfikna på väg hem från andra världskriget. De smyger sig in i en mystisk ormritual i Indien och… curses, […]

Här har vi en mysig, oväntat mångsidig tågrysare som man spelade in på Hammer-manér genom att använda sig av scenografin som blev över från mer påkostade filmer (ryktet säger Doktor Zjivago). Vi är, därför antar jag, i tidigt 1900-tal och ett förhistoriskt apmonster gör livet surt för passagerarna på transsibiriska expresslinjen. Ombord är rivaliserande antropologerna […]

Crawl är en ödmjuk påminnelse om att vissa människor fortfarande vet hur man använder och utnyttjar filmmediets potential. Det är en katastroffilm, och en monsterfilm, om hårt kämpande människor och ett gäng hungriga alligatorer. Men det är en otroligt välgjord katastroffilm, och monsterfilm, om hårt kämpande människor och hungriga alligatorer. Alejandre Aja, som regisserat filmen, slog […]

Fanns det inte mer prestige i det här… alldeles nyss? Eller okej, det har visst gått åtta år (!) sedan första The Conjuring, men om det här är The Conjuring 3, varför har jag så svårt att separera den från spinoffs (Annabelle, et al) eller uppföljare till Insidious (vilket ska vara en annan serie, men Patrick […]

Ray Milland var ingen Cary Grant; på den gamla goda tiden brukade han spela hjälte ibland, visst, men de flesta av hans rollfigurer var antingen destruktiva eller dömda eller både och. Även i äldre dagar verkade han dras till misantropi – som här, där han spelar doktor Xavier (en föregångare till Charles?) som uppfinner ögondroppar […]

 Det är inte alla som talar om Lasse Hallström, Sveriges tveklöst mest framgångsrika filmregissör, kanske för att hans centrala samlade verk innefattar en film som Alla talar om Grace. Det är en film som borde slå över mätaren på perfekt 90-talsfilm; en peak Julia Roberts spelar bedragen fru (hennes horbock till man spelas av Dennis […]