film, Filmloggen

Dödsexpressen (1972)

Här har vi en mysig, oväntat mångsidig tågrysare som man spelade in på Hammer-manér genom att använda sig av scenografin som blev över från mer påkostade filmer (ryktet säger Doktor Zjivago). Vi är, därför antar jag, i tidigt 1900-tal och ett förhistoriskt apmonster gör livet surt för passagerarna på transsibiriska expresslinjen. Ombord är rivaliserande antropologerna Christopher Lee och Peter Cushing, en satanistisk präst samt efterhand också Telly Savalas som kosacksnut som går rakt på sak. Detta är en film gjord strax innan skräckfilmen hade de cementerade traditioner vi tar för givet idag. Dels är det ett gammalt hederligt tågmysterium, dels är det en Bigfoot-myt, dels är det ett par hallucigena sniffar satanic panic och vad har vi där i slutet om inte den annalkande italienska zombieboomen – it’s the eyes, it’s the eyes…! Mycket ligger och puttrar i den här grytan! Lucio Fulci tog anteckningar.