Det finns, antar jag, något klassiskt med denna överväldigande jämntjocka och oändliga nöjesparksförlängning, och i en värld där ”feels” (nostalgi på burk) är varor att mixtra och leka med i bästa fall, är den här filmen en lika bra produkt som någon annan – Jag säger ”klassiskt” eftersom Disney har gjort filmer som dessa ända […]

Fängslande snaskskröna om skådespelaren Bob Crane (Greg Kinnear) som blev känd för sin helyllepersonlighet genom TV-serien ”Hogan’s Heroes”, men som bakom kulisserna ruinerade sitt liv genom ett porrfixerat sexmissbruk; dessutom slutade han sitt liv mördad i ett hotellrum av en ”okänd” förbrytare. Verkligt spännande tematik (om moralism i Hollywood, sex och teknologi, manliga relationer och […]

En av Ida Lupinos mest populära filmer som regissör, eventuellt för att hon själv spelade med Joan Fontaine, som inte var en främling för den här typen av mjältsjuka historier. De står båda i bakgrunden för huvudpersonen dock, en drypande ynklig man (Edmund O’Brien) som har två fruar och ojar sig om saken. Perspektivet bottnar […]

Detta är ett riktigt stycke matinéskräp, men kärlek är blind och jag har svårt att inte gilla den. Alkoholiserad matros hamnar på en ö tillsammans med ”vilden” Dorothy Lamour, som lever Tarzan-liv tillsammans med spasmisk schimpans. (Hon blåste iland tio år tidigare eller så i Blå lagunen-stil) Bland antagonisterna finns onda infödingar och titelns naturfenomen. […]

Bette Davis briljerar i rollen som till synes trogen hustru som skjuter ihjäl en manlig bekant; hon yrkar på självförsvar men får svårt att försvara sig då det visar sig att hon skrivit ett högst personligt brev till offret. Börjar som en relativt typisk noir-melodram men växer sig mot mer subversiva och mystiska områden – […]

En inverterad uppföljare – där den första filmen var intrikat och kompakt börjar Ghost in the Shell 2 som en högst bekant Blade Runner-variant med filosofi i form av gymnasiala citat i Matrix-stil. Storyn – där cyborgsnuten Batou undersöker ett mysterium kring robotar som dödat sina ägare och sedan sig själva – är emellertid rätt skenbar. Gradvis […]

Även om jag var besviken på Branaghs Döden på Nilen utlöste den tydligen en Christie-svängom för mig, eftersom det slutade med att jag läste om romanen och tog mig an (än en gång) de mer berömda filmatiseringarna av Poirot. Även om jag föredrar Döden på Nilen så råder det ingen tvekan om att Mordet på Orientexpressen […]