Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

That’s Life! (1986)

Småtrevlig såpa självständigt producerad av Blake Edwards med Jack Lemmon som förmodat alter-ego, en arkitekt som inför 60-årsdagen förvandlats till en bitsk, hypokondrisk neurotiker medan hans fru (Julie Andrews) hemlighåller det betydligt mer graverande bryderiet att hon upptäckt en tumör. Lite långdragen och jamsig, men lever på skådespelarna och särskilt den hemtrevliga inblicken – filmen […]

Fortsätt läsa

Resan till Amerika (An American Tail, 1986)

Disneyavhopparen Don Bluths andra långfilm blev en stor succé och blev därmed ett intressant kapitel i den animerade filmhistorien – berättelsen är nämligen en sällsynt mörk historia, stundtals mardrömslik, om den söta, aningslösa, musen Fievel som skiljs från sin familj när de reser till USA från Ryssland på 1880-talet. Redan första sekvensen gör brutala, implicita […]

Fortsätt läsa

De aanslag (1986)

Taktfull och insiktsfull historia som börjar med att skildra hur en pojke mot andra världskrigets slut får sin familj mördad av nazisterna. Därefter följer vi hans  framgångsrika men alldagliga liv och får se hur händelsen på olika sätt förföljer honom. Byggd på en roman (av Harry Mulisch) vilket märks, på så sätt att berättelsens intressanta […]

Fortsätt läsa

Otello (1986)

Franco Zeffirellis filmversion av Verdis opera med en brunsminkad Plácido Domingo som den förledde generalen. Tjusig och bombastisk, men på ett rätt så platt och kommersiellt sätt – visuellt påminner filmen om en TV-teater någon försökt filma som en musikvideo och den intensiva musiken tenderar att bli banal när vi ser aktörerna i närbilder, liksom […]

Fortsätt läsa

The Hurricane Heist (2018)

Nästan charmigt lågoddsig standardrulle där ett par tjuvar försöker råna ett myntverk under en klass 5-orkan; huvudpersonerna är ett par sydstatsbröder och en Washington-kontakt (Maggie Grace) medan den morrande Ralph Ineson leder skurkgänget. Trevlig upptakt men tråkiga karaktärer och färglös intrig gör snart att denna film mest drönar på. Välgjorda effekter, emellertid, och fastän filmen […]

Fortsätt läsa

Dune: Part Two (2024)

Sömlös fortsättning på första delen; skildrar hur unge hertigen Paul Atreides under apokalyptiska stämningar tar sig an sin roll som ”den utvalde” gentemot den intergalaktiska ordningen. Det är lättare att ta sig an än det låter – faktiskt ger denna fortsättning mer utrymme för Frank Herberts intrikata världsbygge och intelligenta paradoxer; Chalamets frälsare/djävul blir särskilt […]

Fortsätt läsa

Author! Author! (1982)

Tam, lealös komedi, självbiografiskt av manusförfattaren Israel Horovitz, om en pjäsförfattare (Al Pacino) som går in i en kris när hans fru dumpar honom och han måste få tillvaron att gå ihop med barnen, som alla kommer från olika tidigare äktenskap. Filmen är en situation utan berättelse och diverse dialoger som ska vara avslappnade och […]

Fortsätt läsa

Child’s Play (2019)

Slarvig nyinspelning av Den onda dockan – pojke med tuff ensamstående mamma får en reklamerad AI-docka som i själva verket felkonstruerats av en självmordsbenägen rullbandsarbetare i Vietnam; ett av många exempel på cyniska små idéer som inte riktigt kommer fram till en satirisk poäng. Nödlösningarna blir slirigare ju längre filmen går och sista akten rusar in […]

Fortsätt läsa

Black Christmas (2019)

Missförstådd, ganska underskattad metaslasher som bara till namnet är en nyinspelning på klassikern från 1974. Imogen Poots spelar student som försöker gå vidare efter ett övergrepp, och en gärningsman som gått fri, när någon börjar ha ihjäl folk på campus. Här har man gett en kommersiell skräckprodukt till en tvättäkta indiefilmare (Sophia Takal, känd från […]

Fortsätt läsa