Franco Zeffirellis filmversion av Verdis opera med en brunsminkad Plácido Domingo som den förledde generalen. Tjusig och bombastisk, men på ett rätt så platt och kommersiellt sätt – visuellt påminner filmen om en TV-teater någon försökt filma som en musikvideo och den intensiva musiken tenderar att bli banal när vi ser aktörerna i närbilder, liksom berättelsen känns inlåst och krympt även i de mest påkostade sekvenserna. Operasångarnas gestaltning lämnar när allt kommer omkring mycket att önska, även om filmens tvådimensionella, lätt kitschiga emotionalism är linje med Zeffirellis tidigare Shakespearefilmer.