fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Kategori: film

  • Due partite (2009)

    En Cristina Comencini skrev manus efter sin egen pjäs, tillsammans med regissören Enzo Monteleone, för att få till den här blygsamma men effektiva lilla filmen; se, även glättiga medianfilmer för en bred publik kan vara alldeles utmärkta! Due partite är, som titeln antyder, uppdelad i två delar. Den första utspelar sig på 60-talet och handlar om en…

  • Min bror, min syster/Under Ricciones sol (2021)

    Vad händer om man doppar tårna i det inhemska, italienska Netflixutbudet? Hemskt var ordet. Här visar det sig nämligen att Netflixianofilmer är lika kackiga som de vanliga. Min bror, min syster – sicket stycke stendött smör! Handlar om åtskild bror och syster som tvingas bo under samma tak för att få ta del av deras…

  • S is for Stanley (2015)

    Jag såg att den här amatörmässiga dokumentären låg och skvalpade på Netflix – ett dåligt tecken – men nyfikenheten hade ihjäl katten. Den handlar om Emilio D’Alessandro, en italiensk rallyförare som blev Stanley Kubricks chaufför och sedan hans allt-i-allo. Boken om honom heter ”Stanley Kubrick and Me” och är helt oumbärlig för Kubrickfans – raddan…

  • Kallt vatten (1994)

    Pojke möter flicka i 70-talets Paris. De upplever båda alienation gentemot omvärlden och samhället och bestämmer sig för att fly tillsammans. Men det har unga gjort i alla tider, anser Oliver Assayas, så vad som behövs nu är att denna enkla slice-of-life-historia blir förvrängd i ansträngt konstnärliga termer, med många utdragna scener i pseudodokumentär stil.…

  • Coffy (1973)

    ”Coffy is a liberated woman!” säger de skurkaktiga männen i den här filmen, som om de skrattar på Pam Griers bekostnad; hon är trots allt den feministiska ledstjärnan i en tuttfixerad exploitationfilm som (med sitt oresonliga hat mot överplagg) är lika mycket porrfilm som vigilantaction. Likväl blev Coffy den största hiten för Grier, och är idag…

  • Carandiru (2003)

    Den omhuldade argentinsk-brasilianske regissören Héctor Babenco överlevde svåra operationer mot sin benmärgscancer och gjorde därefter en film som andas mästerverk och karriärszenit; en skildring av det ökända Carandirufängelset, som polisen år 1992 stormade för att genomföra en massaker på 111 fångar, allt i fascistiskt raseri. Babenco annonserade filmen som hans mest realistiska och den fick…

  • Made in Italy (2008)

    Det här är en sådan där inhemsk feel-good som bevisar att Micke Nyqvist/Peter Magnuson-komedier görs överallt i Europa. Detta är en fransk-italiensk variant som handlar om frustrerad författare som lider av dubbla lojaliteter – han lever i Paris men kommer från Neapel – och får undersöka krisen vidare när hans pappa dör. Hittar han månne…

  • Kärlek på eftermiddagen (1972)

    Éric Rohmers sjätte och sista del i sviten av ”moraliska berättelser” handlar om bekväm och småborgerlig man (Bernard Verley) som nöjer sig med sin harmlösa fru, sitt tråkiga jobb samt dagdrömmarna om andra kvinnor… till dess att gamla bekantskapen Chloe (Zouzou) stiger in i hans liv och ställer hans libido på prov. Rohmers rytmer, sparsmakade…

  • Irma Vep (1996)

    Märkligt fängslande, irriterande flyktig film om en filminspelning av en nyinspelning av Feuillades gamla stumfilmsserie Les Vampires från 1915. Maggie Cheung, som spelar sig själv, är anlitad att spela Irma Vep, den ikoniska juveltjuven en gång i tiden gestaltad av kultfiguren Musidora; hon är omringad av en dryg fransk filmtrupp hon inte förstår, och vars…

  • Bilrånaren (The Hitch-Hiker, 1953)

    Särskilt lojala läsare (alla tolv stycken) efterlyser mitt skriveri om särskilda regissörer som inte kommit sedan Arzner – projektet tuffar på, men har genomgått en omberäkning och försening. För tillfället har jag anledning att gå igenom Ida Lupinos filmografi som regissör. The Hitch-Hiker visar sig vara den minst överraskande filmen hittills. Den är inte dålig, den…