film, Filmloggen

Kärlek på eftermiddagen (1972)

Éric Rohmers sjätte och sista del i sviten av ”moraliska berättelser” handlar om bekväm och småborgerlig man (Bernard Verley) som nöjer sig med sin harmlösa fru, sitt tråkiga jobb samt dagdrömmarna om andra kvinnor… till dess att gamla bekantskapen Chloe (Zouzou) stiger in i hans liv och ställer hans libido på prov. Rohmers rytmer, sparsmakade estetik och litterära begåvning gör detta till en trevlig film medan den pågår, men den ger en därmed sagt inte mer än vad man får. Verleys futila problem är just det, och man får lov att kalla denna Rohmerska subgenre för ”Bergmanoise” – den typ av bekväma melodram som Godard hade velat kastat en molotov cocktail på… men det är bättre än när Woody Allen försökte, helt klart.