Pojke möter flicka i 70-talets Paris. De upplever båda alienation gentemot omvärlden och samhället och bestämmer sig för att fly tillsammans. Men det har unga gjort i alla tider, anser Oliver Assayas, så vad som behövs nu är att denna enkla slice-of-life-historia blir förvrängd i ansträngt konstnärliga termer, med många utdragna scener i pseudodokumentär stil. Assayas vill uppnå renhet genom att avvisa det som verkar uppenbart, motarbeta klichéer, upprätthålla ett slags kristallklart momentum som förutsätts representera något mer ”sant” än den sentimentala berättelse som, ändå, förblir hela filmens nav. Det blir en stämningsfull och för rätt publik sevärd film, och det är trots allt bara slutet som är verkligt pretentiöst, men man kan tycka att konst handlar om mer än att bara undvika skräp.