Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Slumpens hjälte (Hero, 1992)

Misslyckat försök att göra en 90-talsversion av en satir i gammaldags Capra/Sturges-stuk. Dustin Hoffman spelar taskig lumpsamlare som ”råkar” rädda 54 människor från ett brinnande flygplan; poängen är att han är så osympatisk att ingen tror att han faktiskt gjort det, medan en luffare med Jesuskomplex (Andy Garcia) tar åt sig äran för bragden; Geena […]

Fortsätt läsa

Jönssonligan & den svarta diamanten (1992)

Gösta Ekman fick nog av den här serien och hoppade av skutan inför denna sjätte del. Den svarta diamanten har därför, åtminstone för mig, släpat på ett dåligt rykte, som om det inte är en film någon borde ha bemödat sig med att göra. Riktigt fel! Ekmans avhopp verkar istället ha lett till en kreativ uppryckning. Storyn […]

Fortsätt läsa

One Hour Photo (2002)

En typisk film från 2002 där en plastliknande Robin Williams spelar störd fotoframkallargubbe med en fix på den till synes alldagliga medelklassfamilj vars foton han framkallar. Säger typisk film från 2002 eftersom jag tvivlar på att samma manus blivit en lika klinisk och deprimerad film hade det inte varit för 9/11. Inte vet jag om […]

Fortsätt läsa

Porky’s (1982)

Det är lustigt hur det kan vara. Ett vanligt förekommande ”tänka sig” är kommentaren att sex är farligare än våld i amerikansk kultur. Men det är ju faktiskt fascinerande. Renodlade amerikanska sexkomedier som Porky’s, alltså principiell gladporr utan någon vidare sensmoral eller storypitch, går ju i princip inte att titta på om man är en gemen svensk, […]

Fortsätt läsa

Air Force One (1997)

Tom Clancy gjorde så småningom Jack Ryan till president, så det här känns väldigt mycket som ”Tom Clancy’s Die Hard on a plane”. President Ford är emellertid komiskt orealistisk redan långt innan Hans Grubers fanklubb kommer ombord – en sorts Shakespearisk världshärskare som går bananas och hotar andra länder med invasioner och krig eftersom han […]

Fortsätt läsa

10 to Midnight (1983)

Bronson är trött snut på jakt efter slemmig seriemördare i vad som kan beskrivas som ”Death Wish 2.5”. Såklart är mördaren superäcklig och såklart kommer byråkratin i vägen för Bronsons längtan efter att avrätta de han behagar. Tekniskt sett är filmen ganska välgjord, och Gene Davis är så bra som mördaren att han håller hela […]

Fortsätt läsa

Looking Glass (2018)

Nicolas Cage och Robin Tunney är totala proffs i denna amatörmässiga thriller om ett par som bestämmer sig för att investera i ett motell mitt ute i ingenstans för att lappa ihop sitt äktenskap efter en tragedi (det borde ju funka!) En hopplös, slumpmässig b-filmsstory följer där ingenting är vare sig spännande eller sammanhängande.

Fortsätt läsa

Knight and Day (2010)

Ett underskattat raffel – fartfyllt, välgjort och smart – där Cameron Diaz spelar alldaglig tjej som råkar bli indragen i en spionhärva med agenten Tom Cruise, som är rent komiskt odödlig; de får överleva sig fram, och vad som börjar som en Hitchcockklyscha slutar som en övertygande, käck romans. James Mangolds välsvarvade stil är perfekt […]

Fortsätt läsa