Den enda Bondfilmen med Roger Moore där man kan föreställa sig att hans Bondregim kunnat gå åt ett helt annat håll – mot det okända, mot det originella! Eller, tja, historien är kanske mest en tripp tillbaka till Fleming/Connery, men John Glens buffliga regi ger filmen en helt annan typ av elegans än vad 60-talets […]
Fortsätt läsaEight Legged Freaks (2002)
Av någon anledning har jag aldrig riktigt lärt mig uppskatta Hotet från underjorden. Även om jag bara har sett Eight Legged Freaks två gånger på 20 år, föredrar jag den; den har en bra uppbyggnad, man förstår vad den handlar om, skådespelarna gör det mestadels straight, filmen litar klokt nog på att spindlar är tillräckligt gamla […]
Fortsätt läsaFriday (1995)
Med den här ”häng”-komedin ville Ice Cube visa den soliga sidan av ”hooden”, efter en uppsjö av våldsamma ghettoskildringar på 90-talet. Han spelar slashas som förlorat jobbet, Chris Tucker hans pårökta kompis. En och annan färgstark detalj kommenteras men inte så mycket händer förrän våldsamheter uppstår. Trots den optimistiska idén finns skottlossningar och mord här […]
Fortsätt läsa
Musikresan 2022#28: Grönt brus vol 2
Fortfarande semestertider verkar det som. Spotify 20228: Grönt brus vol 2 beabadoobee – Pictures of Us Interpol – Toni mxmtoon – frown Gaël Faye – Taxiphone Lizzo – About Damn Time Superorganism – On & On Nightlands – Stare Into the Sun …And You Will Know Us By the Trail of Dead – Penny Candle […]
Fortsätt läsa
Musikresan 2022#27: Grönt brus
Det hörs knappt några sånger mer i juli, det är liksom mest grönt brus som kommer och går. Från och med nu sover saker och ting, hur mycket du än jäktar. Så är det varje år. Men det öppnar ögonen bortåt augusti, kanske, somliga kan somna om till september. Nu, brus. Spotify. 202227: Grönt brus […]
Fortsätt läsaSolo: A Star Wars Story (2018)
Jag förblir försiktigt optimistisk när det gäller vissa moderna blockbusters av typen ”fanservice via multiversum”. Vissa av dem använder nämligen sitt licensierade innehåll i berättande syften. Mer specifikt tycker jag att det pågår genuint kreativa saker i Ghostbusters: Afterlife och Spider-Man: No Way Home. Man kan inte bara kalla det för simpel fan-service, för det […]
Fortsätt läsaScream Blacula Scream (1973)
Uppföljaren till Blacula är mer renodlad blaxploitation. William Marshall blir här återupplivad av sur arvinge till voodoodrottning varpå vampyrrekryteringen kan dra igång. Don Mitchell är polis med ockult fetish på jakt efter honom och Pam Grier är med och är funky på ett hörn. Intrigen plankar Hammer, vilket den gör helt rätt i, scenografin är mysigt sunkig […]
Fortsätt läsaWedlock (1991)
Klyftig elektriker/bankrånare (Rutger Hauer) blir blåst av sina kumpaner, hamnar i högteknologiskt fängelse men lyckas fly med kompanjon (Mimi Rogers), till vilken han är kedjad med halskragar som spränger dem i luften om de skiljs åt. Maken till långsökt hopkok av Verhoeven-sci-fi och Hitchcocks omaka par får man leta efter! Trots de knasiga förtecknen blir […]
Fortsätt läsaKnight of Cups (2015)
Malicks renaste film. Ibland känner jag att den är hans bästa, eftersom den upptäcker en filmisk röst som tidigare inte var känd – den genuint lyriska rösten, rösten som illustrerar tankar och känslor, som i poesi, öppnar upp oändliga vägar av associationer och upplevelser (alltid subjektiva, alltid omöjliga att kontrollera, de börjar och slutar i […]
Fortsätt läsaGalakväll på operan (A Night at the Opera, 1935)
Ett mästerverk av lättja, från Grouchos oneliners till Harpos harpa. Allt i den här filmen framstår som en eldfluga i natten, som om det vore ett naturens mirakel snarare än en kommersiell produkt. Och två hårdkokta ägg.
Fortsätt läsa