Den smygkonservativa Sweet Home Alabama dukade upp bordet för New York Citys romcom-comeback efter 9/11 och Maid in Manhattan äter av den. Jennifer Lopez spelar här städerska på förnämt New York-hotell (i verkligheten Waldorf-Astoria) som börjar dejta omskriven politiker (Ralph ”snälla måste jag jämt spela skurk?” Fiennes) efter att han förväxlat henne med societetskvinna. Även […]

År 2002 ansågs denna film vara irrelevant och alltför formulärisk (övertydliga budskap ansågs i allmänhet vara ooriginellt och banalt) men de flesta tyckte att den var trevlig ändå. 20 år senare har ingen något emot formler, för ingen förväntar sig originalitet, och det är omodernt att tänka i termer av kvalitet, och det en gång […]

Jag tror inte på att skapa något i efterhand. Man kan jämföra en uppföljare med föregångaren men inte tvärtom. Dr. No är en stor filmklassiker delvis för att det helt enkelt inte fanns något där innan. Man får föreställa sig en värld utan James Bond, en där Ian Fleming-filmatiseringar bara är en intressant idé och […]

Den andra gången jag ser den här filmen. 20 år senare är upplevelsen identisk. Det är en film som lämnar en i en krater, skapad under 109 minuter av ens egna försvarsmekanismer. Men det är inte en våldsam eller motbjudande film utan öppen och kärleksfull. Den frågar dig (inte mig eller oss, dig) om du […]

Behöver man förfesta med en julfilm innan man drar på Die Hard så är Scrooged filmen man ska göra det med. Antar jag. Om man är trött på Gremlins. Men jag var inte förtjust i Scrooged när jag var liten och den visar sig vara ännu värre än jag minns. All respekt till Richard Donner (för hans bra filmer) och Bill Murray […]

2002 började dåsigt. Det kändes som att varje film var en reaktion på 9/11. Ville man ha action fick man nöja sig med Collateral Damage. Ville man ha romantik fick man Unfaithful (med Diane Lane vilse på en gata i New York full av flygande sopor, en spöklik bild i en annars förglömlig film). Bara […]

En nästan perfekt film; Branaghs hantering av texten är ett rackartyg, miljön är genialisk, skådespeleriet är så bra att man får ont i huvudet (inklusive Keanu Reeves som är perfekt vald som den självutsagda skurken; både här och i Dracula har Reeves en trög, oförtjänt gravallvarlig hållning som var precis vad rollerna krävde; han påminner […]

Det är svårt att se den här filmen som en film från 2002, bara som uppföljaren till Harry Potter och de vises sten, och det är ett bevis på framgången för den här serien; i efterhand är Hemligheternas kammare något av en tematisk kittel för serien. Allt intressant med berättelsen har sina rötter här (denna […]

Romero gjorde sin poäng 1978, så denna nyinspelning är ”först som tragedi, sedan som fars”-ögonblicket. Zack Snyders film är i första hand konstruerad som en dokusåpa, vilket ju var en dominerande mediagenre anno 2004. Karaktärerna faller in i de förväntade troperna (våra ”favoriter” är vardagshjälten och sjukskötersketjejen, men vi gillar inte den lata skurken eller […]

Definitivt en slutstation för De Palma, här är han bara ensam i sitt rum och klipper bilder för sakens skull; Femme Fatale är inte mer eller mindre imponerande än någon annan De Palma-film, det är bara mindre film i den. Det är bokstavligen klippning istället för berättelse, och de två är bara kompatibla till en […]