Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Side by Side (2012)

Det här är mer av ett glorifierat TV-program än en dokumentär, där Keanu Reeves är (en förvisso påläst och sympatisk) programledare som intervjuar The Usual Suspects – Martin Scorsese, James Cameron, David Fincher, George Lucas, David Lynch, Robert Rodriguez, Steven Soederbergh, Danny Boyle – men också doldisar i foto- och klippvärlden och diverse tekniker som […]

Fortsätt läsa

Catch Me If You Can, Gangs of New York, The Pianist, Chicago, 25th Hour (2002)

Under 2022 har jag kontinuerligt återbesökt filmåret 2002 – vilket är mycket roligare än att besöka filmåret 2022 – och det har varit oerhört spännande. Hela filmåret 2002 var en respons mot attackerna mot World Trade Center i september 2001 – ganska sällan en avsiktlig respons, men ändå. Ett alternativt Hollywood uppstod under det här […]

Fortsätt läsa

Black Christmas (1974)

Black Christmas visar oss essensen av ”less is more” – hajen är inte mer hotfull eftersom vi inte kan se den, mördaren är inte mer läskig utan motivation; det som är skrämmande är det stora skrämmande någontinget, närvaron av något som är malplacerat och därför oförutsägbart. Det existerar bara så länge det är frånvarande, ironiskt […]

Fortsätt läsa

Skattkammarplaneten (Treasure Planet, 2002)

Robust, underskattat Disneyäventyr byggt på Robert Louis Stevensons klassiska ”Skattkammarön”. Utspelar sig i en fantasy-framtid där unge Jim Hawkins hittar en karta till en avlägsen planet där en gigantisk piratgömma finns – färden går via stjärnornas hav, ombord seglande rymdfarkost där kocken John Silver kanske inte går helt att lita på. Fantastiska rösttillgångar och spännande […]

Fortsätt läsa

Kärleken checkar in (Maid in Manhattan, 2002)/Two Weeks Notice (2002)

Den smygkonservativa Sweet Home Alabama dukade upp bordet för New York Citys romcom-comeback efter 9/11 och Maid in Manhattan äter av den. Jennifer Lopez spelar här städerska på förnämt New York-hotell (i verkligheten Waldorf-Astoria) som börjar dejta omskriven politiker (Ralph ”snälla måste jag jämt spela skurk?” Fiennes) efter att han förväxlat henne med societetskvinna. Även […]

Fortsätt läsa

Lilja 4-ever (2002)

Den andra gången jag ser den här filmen. 20 år senare är upplevelsen identisk. Det är en film som lämnar en i en krater, skapad under 109 minuter av ens egna försvarsmekanismer. Men det är inte en våldsam eller motbjudande film utan öppen och kärleksfull. Den frågar dig (inte mig eller oss, dig) om du […]

Fortsätt läsa