För långtråkig för att läsas rakt, för rörig för filosofi. David Cronenbergs berömda mögelatmosfär är förstås påtaglig, och gummigojset uppfinningsrikt. Berättelsen är emellertid helt godtycklig. James Woods kastas hit och dit av två ointressanta lag, medan pompöst skådespeleri är tänkt att utlösa en analys av vad ”det nya köttet” kan betyda, utöver att det låter […]

Modern Lassie-film, otroligt äppelkindad och smetig, om två hundar och en katt som kommer på villovägar och måste hitta tillbaka till sin familj. Roliga röster (Michael J. Fox, Don Ameche, Sally Field) bidrar inte till något nyskapande i den här filmen, som är välproducerad, med fina vildmarksvyer, men helt utan överraskningar. Svensk dubb med Martin […]

En trevlig överraskning, även bortom nostalgiska faktorer; smart i hur den vänder på julkalendern och gör en sommarfilm, närmare 60-talets strandfilmer och campingkomedier som En flicka på kroken. Den har också en dämpad melankolisk ton, som ofta sägs vara ”nordisk” även om man hittar den i grekiska eller polska filmer också; det är den där […]

Några saker är retroaktivt anmärkningsvärda om Bruce den allsmäktige, en ganska basal fantasi och en indirekt remake av filmen Min polare Gud från 1977. Filmen var retro redan 2003. Då var Jim Carrey helt klart ute efter grönare betesmarker, med filmer som Truman Show, Man on the Moon och The Majestic. Detta verkade som ett konstigt steg […]

De flesta som ser Mio min Mio idag är nyfikna utforskare som vill se Christian Bales första film. Låt oss kalla det en internationell publik. De har oftast ingen aning om vem Astrid Lindgren var, och de tror oftast att de ser en exploitationspinoff på Den oändliga historien. Vem ska förklara för dem att det var […]

2003 var inte ett särskilt bra filmår, särskilt inte för Hollywoodfilmer. Hitta Nemo är ett undantag, men kändes å andra sidan som en tidlös klassiker vid ankomsten. I en sommar full av generisk snabbmat är det en djupt gripande historia byggd på en klassisk struktur som är häpnadsväckande välutvecklad. Produktionen började redan 1997, och det […]

Hot Shots 2 är parodikomediernas Rio Bravo, fullspäckad med gags och sedan påprackad lite fler. Trots att jag måste sett den här filmen tio gånger så plockar jag fortfarande upp nya skämt som jag inte sett förut. (Här märkte jag till exempel i sluttexterna att alla kvinnliga karaktärer har mellannamnet Rodham!) Filmer som dessa tenderar att fungera […]

Som manusförfattare/filmare tänker Mike Myers som en komiker: Gör rutinen igen, lägg till några skämt, trimma några andra, var inte rädd för att använda samma material igen eftersom många inte hörde skämtet. första gången. Detta gör Wayne’s World 2 till en något urvattnad uppföljare, mer omotiverat spoofig och inte lika fokuserad i tonen eller solid […]

Den här filmen vilar enbart på den ofarliga charmen som skådespelarna frambringar. De agerar alla som om de är med i en obetydlig komedi på 90 minuter, så man får låtsas att det är vad man tittar på, även om den är närmare två timmar, och strävar tydligen efter att vara någon slags modern fabel, […]

Det finns inte mycket att säga om den här filmen och det är precis så det ska vara. The Italian Job är nästan sublim i sitt popcornrulliga ekvilibrium. Man sitter och väntar på en twist, eller någon slags vändpunkt, åtminstone en cameo med Michael Caine. Men nej, filmen är inget mer än vad den ser […]