Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Red Road (2006)

Red Road var Andrea Arnolds långfilmsdebut, men på sätt och vis var hon redan en färdig filmregissör. I sina tre kortfilmer – Milk, Dog och Oscarsvinnaren Wasp – visade hon vilken typ av berättelser hon är intresserad av, vilken typ av människor hon är intresserad av, hur hon ser på dem. Det mesta av Kaitie […]

Fortsätt läsa

Hulk (2003)

Sommaren 2003 förväntade sig alla att detta skulle bli ännu en Spider-Man eller X-Men. Istället fick vi en pratig kälkborgarmelodram av regissören av många sådana filmer, Ang Lee. Lee är som mest teknokratisk här, intresserad av att laborera med bilder, nästan som om han rastlöst försöker hålla sitt sinne sysselsatt medan de helt oengagerande mänskliga […]

Fortsätt läsa

The Dark Half (1993)

Gav mig på The Dark Half som en b-film till Siste actionhjälten. I min oändliga visdom trodde jag att en murrig film om en mordisk psuedonym som kommer till liv skulle fungera bra efter en rolig film om ett barn som sugs in i en film. Tja, det var väl ingen urusel idé. The Dark […]

Fortsätt läsa

Terminator 2 (1991)

Filmens pacifism kan framstå som absurd, men jag uppskattar den ändå. Cameron var vis nog att inse att en film om att stoppa kärnvapenförintelse kräver hjältar som faktiskt inte själva mördar människor. Hörnstenarna i filmens filosofi kommer när Lina Hamilton sänker sin pistol och hyssjar sitt offer (egentligen sig själv) som en mor till ett […]

Fortsätt läsa

Videodrome (1983)

För långtråkig för att läsas rakt, för rörig för filosofi. David Cronenbergs berömda mögelatmosfär är förstås påtaglig, och gummigojset uppfinningsrikt. Berättelsen är emellertid helt godtycklig. James Woods kastas hit och dit av två ointressanta lag, medan pompöst skådespeleri är tänkt att utlösa en analys av vad ”det nya köttet” kan betyda, utöver att det låter […]

Fortsätt läsa

Sunes sommar (1993)

En trevlig överraskning, även bortom nostalgiska faktorer; smart i hur den vänder på julkalendern och gör en sommarfilm, närmare 60-talets strandfilmer och campingkomedier som En flicka på kroken. Den har också en dämpad melankolisk ton, som ofta sägs vara ”nordisk” även om man hittar den i grekiska eller polska filmer också; det är den där […]

Fortsätt läsa

Bruce den allsmäktige (Bruce Almighty, 2003)

Några saker är retroaktivt anmärkningsvärda om Bruce den allsmäktige, en ganska basal fantasi och en indirekt remake av filmen Min polare Gud från 1977. Filmen var retro redan 2003. Då var Jim Carrey helt klart ute efter grönare betesmarker, med filmer som Truman Show, Man on the Moon och The Majestic. Detta verkade som ett konstigt steg […]

Fortsätt läsa

Mio min Mio (1987)

De flesta som ser Mio min Mio idag är nyfikna utforskare som vill se Christian Bales första film. Låt oss kalla det en internationell publik. De har oftast ingen aning om vem Astrid Lindgren var, och de tror oftast att de ser en exploitationspinoff på Den oändliga historien. Vem ska förklara för dem att det var […]

Fortsätt läsa