Studion blev självmedveten och beslutade att Terminator 3 var ett bra strategiskt alternativ för varaktig profit. Det fanns ett minimum av mänskliga faktorer i loopen. Ingen ville göra den här filmen; den giggades ihop. Som så ofta sker, när människor samlas och gör sitt bästa, om än för en lönecheck och inget mer, så uppstår ett par fina stunder. Många dumma saker händer också, och ingen tar tillräckligt ansvar för att göra skadekontroll. Men en eller två gånger får laget jobbet gjort på riktigt. Det pågår till exempel en lastbilsjakt mitt i filmen, som förmodligen är den bästa actionscenen från 2003. Jag minns faktiskt att jag såg Terminator 3 på bio och tänkte att den, för en sommarpremiär detta år, slog ut en hel del av konkurrensen. Filmen i sig har en sorts ”nuts and bolts”-kvalitet, som en TV-filmsuppföljare som någon kastade mycket pengar på; vi får fylla i några tomrum själva för att acceptera historien men i slutändan kan man nästan känna filmen detta försöker vara. Inte olikt sättet man nästan kan känna det när en AI svarar på en fråga på ett sätt som nästan kan passera som mänskligt.
Jag vacklar fram och tillbaka, då som nu, om var jag ska landa i filmen. Claire Danes, ja. T-X, nej. Arnold, ja. Nick Stahl, vet inte. Sarah Connors aska kastad i Mexiko, okej. Hennes kista full av vapen; va? Min förvirring härrör förmodligen från filmens bristande enhetlighet; mycket ansträngning gick in i filmen, ja, men det fanns ingen riktig orsak. Så den är tillräckligt effektiv för att skapa en reaktion i en, men inte tillräckligt konstnärlig för att man ska veta vad man ska med något av det till. Filmens slumpmässighet tyder också på att filmen helt enkelt tvingades fram, som ett datavirus som fortsatte att spridas i ytterligare uppföljare som var precis lika oönskade.