Det finns ett genialt trick till Renny Harlins bästa filmer; de börjar med en pitch som är nästan för enkel, men ändå lockande, sedan någonstans längs vägen tappar de bollen och all anspråk på logik, men vid det laget är man med i tempot och fast i den opretentiösa energin som följer med på åkturen; […]

Ewan McGregor spelar anspråkslös skribent som anlitas som spökskrivare åt en före detta brittisk premiärminister (Pierce Brosnan). Tråkigt nog har hans föregångare dött under mystiska omständigehter och just som han ska börja arbetet uppdagas en politisk skandal som han gör misstaget att börja nysta vidare i… På pappret är det här en ganska typisk geopolitisk […]

GoldenEye känns fortfarande som en unik film på grund av all potential som för det mesta gick ouppfylld under Brosnan-eran; de tre uppföljningarna fungerar alla som separata enheter (i varierande grad) men GoldenEye är mycket mer av ett medvetet försök – det är inte en förmäten”comeback”. Den tar itu med kritik, den engagerar sig i […]

En high school-film förklädd till krigsmaktspropaganda, mest intresserad av relationen mellan lärare och elever (och män, let’s face it; jag hade fått för mig att gayvinkeln var rätt långsökt, men den är faktiskt lika självlysande och naturlig som i en film av Almodóvar). Så länge det finns spänningar mellan Tom Cruise och Kelly McGillis känns […]

Idag skulle detta passera som en direkt nyinspelning av Sirks All That Heaven Allows (den skulle utan tvekan kallas en ”reimagining”) där Jane Wyman föll för sin unga trädgårdsmästare – om det var tabu 1955 (allt som himlen tillåter) noterar Haynes att homosexualitet och dating bortom hudfärgerna var bortom tabu, dvs långt ifrån ”himlen”… vilket […]

Ja, det är ”Hiphopy”, hiphop-Rocky, men 8 Mile är också en imponerande sammanslagning av Stallones fula ankunge på en annan spelplan; man kan väl inte slå klichén om en gammal boxare som inte går ner, men jag beundrar verkligen hur 8 Mile är en film om att rappa. Snarare än att slå en kille över […]

Jag gillade verkligen Die Another Day när jag såg den på bio 2002; det var inte den första Bond-filmen jag såg på bio men den känns fortfarande som den ”nya” Bond-filmen varje gång jag ser den. Tydligen har det också tagit mig 20 år att komma tillbaka till den första första visningen för, hör och […]

Lustigt hur man ofta hittar nya saker i filmer man sett trettio gånger. Hur ska man förklara den laddade energi som finns inuti Halloween? På många sätt är det en statisk film, formalistisk, oerhört kontrollerad. Men den har en nerv som är svår att förklara, en närvaro; det är inte bara mördarens trolleritrick som utgör denna […]

Chaney Jr är ingens favorit-Dracula, men det hjälper att karaktären är en särskilt udda fågel i den här sydgotiska Universal-klassikern. Jag vet inte vad jag ska göra annat än att beundra den allvarliga tonen och det väldigt fokuserade berättandet; de kusliga och illusivt störande ögonblicken fungerar desto bättre eftersom de kommer förutsedda av den dystra, […]

För enkla Halloween-nöjen såg jag om dessa två. Fright Night är fortfarande vad jag minns den som. En något syntetisk men allmänt underhållande rysarkomedi, vars manus lyckas ta sig från a till b samtidigt som det fortfarande spelar rättvist med sin publik (tråkigt nog har detta blivit exceptionellt sällsynt). Det är en välregisserad film där ensemblen […]