Kategori: Filmloggen

Beckett menade att varje ord är en onödig fläck på tystnaden och intigheten. Ända sedan han skrev ”Den onämnbare” har regissörer hört sirenens rop kalla intighet, intighet… särskilt mot ålderns höst, verkar det som. Jag föreställer mig att det kommer från en liten grotta, ute i någon öken dit auteurer går för att dö. Efter…

Förlåt, Kanada! Såklart kan du vara fin också. C.R.A.Z.Y. är en väldigt fin film. Den utspelar sig mellan åren 1960 och 1980 och är en sådan där familjekrönika som vi så sällan ser nuförtiden. Huvudpersonen Zach föds på juldagen – hans mamma är övertygad om att han har magiska krafter, hans pappa ser honom som trummis.…

En kanadensisk jul är ingen kul jul. Den kanadensiska vintern har alltid sotig snö och för få lyktstolpar. Få filmer har lika mycket inneboende rullkvalité som kanadensiska filmer från 70-talet; man kan liksom se bilden hoppa till i rullbytet oavsett vad. The Silent Partner är precis lika skitig och sunkig som Black Christmas, trots att det är två helt…

Det finns förbluffande rikedomar i Jafar Panahis 3 kvinnor; den fjärde filmen han gjort under husarrest och filmförbud, men till skillnad från åtminstone föregångaren (Taxi Teheran) en film som hittar en märklig grogrund i problematiken. Där Panahi förut varit konserverad, på olika sätt instängd, sin fångenskap förkroppsligad, är han här paradoxalt fri, som om han…

Nu som då sålde snutar på film. Brittiska underhounden Basil Dearden fick år 1950 en succé med Blå lyktan, ett ”socialrealistiskt” tjuv- och polis-drama (samma kategori av blå refererade Errol Morris till när han gjorde Den tunna blå linjen… ni vet, dokumentärfilmen). Två år senare följde Dearden upp filmen med I Believe In You, något betydligt mindre sexigt;…

Jag kan ha fel, men Stieg Larssons ”Millenniumtrilogi” känns lite grann som en efterhandskonstruktion där andra och tredje delen svischats ihop i pur inspiration efter att den första delen var så bra. Larssons första bok (”Män som hatar kvinnor”) var också en osedvanligt köttig thriller med flera lager detaljrikedom och en viss anarkistisk touch. Filmen…

I skuggan av Fellinis Rom, och genom tomrummet i Antonionis chica existentialism, framträder Mario Bava som en främling i gränden; de stora konstnärerna gör vackra filmer, men det är en skönhet som sitter still. De är för mätta och belåtna. Bava känner att det saknas initiativ inför framtiden. Om Marcello inte hittar sitt syfte i…

Jag ryggar fortfarande tillbaka inför den här filmen. Den har fortfarande kvalitéer som jag inte kan beskriva; något med den är fortfarande chockerande. Det är Langs kusligaste och mest oroande. I hans legendariska produktion åren 1921-1933 är det otroligt nog också hans mest ”lättsamma”. Precis som med M är det omöjligt att se den utan…

Det här är en såsig klump till film, som inte har övertygelse nog att skildra någon form av handling. Första akten pågår i 100 minuter, sedan följer 20 minuter av oförtjänt final. Det är en film som prokrastinerar sig framåt och som aldrig kommer ut ur första aktens trygga lilla ruta. Det är presentation, presentation,…

En knasig, ful ankunge i Universals katalog av b-rysare; Cult of the Cobra, med Faith Domergue som den mystiska ormkvinnan från Indien! Det är ett gäng muntra jänkarsoldater som får skylla sig själva när de blir lite för nyfikna på väg hem från andra världskriget. De smyger sig in i en mystisk ormritual i Indien och… curses,…