Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Fjärran röster, stilla liv (Distant Voices, Still Lives, 1988)

Mästerlig skildring av 1940- och 50-talets Liverpool; berättad i vinjetter som om fotografier kommer till liv – en självbiografisk vision där regissören berättar om sin släkt, tider han inte själv minns eller ens varit med om, det mesta cirkulerandes kring medelklasspatriarken Pete Postlethwaite och den ofta motsägelsefulla relation som hans hustru och barn har till […]

Fortsätt läsa

Kill ’em All (2017)

En modern ”poverty row”-produkt med extremt få förmildrande egenskaper; Van Damme förtjänar så mycket mer, även om jag misstänker (efter att redan ha sett 2018 års Black Water) att JC börjar nå samma återvändsgränd som många andra actionstjärnor. För att vara rättvis måste man säga att det tagit honom lång tid att hamna här. Man […]

Fortsätt läsa

The Tuxedo (2002)

När jag var filmvetarstudent skrev jag ett eller annat examensarbete där jag diskuterade kroppsligheten och materialismen i amerikanska genrefilmer – jag minns särskilt en analys av The Ring som handlade om hur desperat den var med alla sina fysiska faror och mycket konkreta hot mot kroppen (i jämförelse med den tydligt effektiva Ringu, där blotta […]

Fortsätt läsa

Magnum Force (1973)

Det här är det tidigaste exemplet jag vet (i alla fall på rak arm) på när Clint Eastwood började försöka hantera konsekvenserna av våld, må så vara att det är som en krånglig kurskorrigering; Clint var aldrig blyg när det gäller sina åsikter, men när folk (som Pauline Kael, mest berömt) kallar din film fascistisk […]

Fortsätt läsa

Swimfan (2002)

Att kalla detta för en high school-version av Farlig förbindelse är att vara alldeles för snäll mot en enkel dussinrulle som inte har rätt att bli så absurd och löjlig som den till slut blir. En kille med begåvning i bassängen, spelad av en ung man som inte kan stänga munnen (måste vara jobbigt för […]

Fortsätt läsa

Elvis (2022)

Äntligen en ny film av Baz Luhrmann som fungerar – det var verkligen länge sedan – och föga förvånande är det en musikalisk historia. Kanske Bazmania helt enkelt inte funkar utan musik? Jag kan inte säga att Elvis är särskilt välbalanserad i narrativa termer, och inte heller är den särskilt fokuserad i sina teman (är […]

Fortsätt läsa

Pollyanna (1920)

Mary Pickford var 27 år när hon gestaltade tolvåriga Pollyanna, Eleanor H. Porters barnboksskapelse som bland annat inspirerade många av Astrid Lindgrens figurer. Filmen är saklig, banal och självförklarande – en väldigt medioker Pickfordfilm, på det stora hela, men den första hon gjorde för United Artists; blev en enorm succé och gjorde så att Pickford […]

Fortsätt läsa

Marketa Lazarová (1967)

Detta magiska, lyriska epos kallas ofta den bästa tjeckiska filmen någonsin – varför ifrågasätta? En svår filmatisering av en historisk roman av Vladislav Vančura från 1931; utspelar sig på 1200-talet och handlar om två rivaliserande klaner och deras relation gentemot varandra och kyrkan, vars makt kring denna tid börjar växa. Intrigen börjar med att sonen […]

Fortsätt läsa

Med livet som insats (1940)

Alf Sjöbergs första film sedan stumfilmseran är ett intressant misslyckande, egentligen en nyinspelning av den finska filmen Den stulna döden (1938); utspelar sig i ett hypotetiskt land utsatt för en hypotetisk ockupation och handlar om hypotetiska spioner som kämpar mot en lika hypotetisk regering – deppiga dubbelspionen Aino Taube blir kär i humorbefriade strebern Åke […]

Fortsätt läsa