film, Filmloggen

Mark of a Murderer (City by the Sea, 2002)


Ett intressant misslyckande. Emotionellt sluten New York-kriminalare (Robert De Niro) inser att hans son (James Franco) dödat en man i det Long Beach-område han en gång bodde i – det vidare kruxet är att de är sedan länge frånskilda och att han själv plågas av minnet av sin egen far, som i hans barndom avrättades i elektriska stolen för ett barnadråp. Denna berättelse om det onda arvet är egentligen inte dålig; i grunden bygger den på ett manus som är riktigt starkt. Problemet är tom och disträ regi – filmen misslyckas med att hitta rätt ton och berättelsen känns istället menlös och ogenuin. Det är ingen hemsk film, men en som känns mycket sämre än den är eftersom alla inblandade helt klart förväntade sig att den skulle vara speciell; uppenbarligen drog produktionen ut på tiden och av någon anledning tappade regissören Michael Caton-Jones sitt hjärta för projektet. Man kan se det i manuset, men vad ska skådespelarna göra när de överges och blir kvar på hjälplös autopilot? (Frances McDormand, William Forsythe, George Dzundza och Eliza Dushku är med på hörnen också). Filmen tar tyvärr bara upp plats; det roligaste (och enklaste) beviset på slarvet är videohyllan i De Niros lägenhet – uppenbarligen tillbringar hans sura rollfigur sin egentid med att titta på Titanic och Gudfadern del III!