Slickad noir-anime om en framtidsvärld där demoner och människor lever sida vid sida. Serietidningsartad story om snutar, en människa och en demon, som hamnar i mitten av en komplott. Snygg men ytlig och större delen av intrigen går ut på att ge utrymme för en massa misogyn porr. Det mest intressanta med filmen är faktiskt […]
Fortsätt läsaThe Midnight Swim (2014)
Detta är en säregen liten found footage-indiepryl, genuint personlig och oförutsägbar, om tre systrar som återvänder till sitt barndomshem efter att deras mor drunknat i den stora sjön intill huset. Trion har vissa olösta konflikter och en av dem gör en dokumentärfilm, medan konstiga saker börjar hända. Det vore dock förrädiskt att kalla detta en […]
Fortsätt läsaKodnamn: Nina (Point of No Return, 1993)
Kodnamn: Nina är en oförsvarligt långtråkig film. Visst är det en klon på filmen den är en remake på (Nikita) men det är ingen ursäkt. Regisserad av John Badham, med Bridget Fonda i spetsen, inspelad på bästa sätt 1993 på vad som antingen är dålig råfilm eller helt enkelt en no filter-trend (notera hur denna, Jagad, […]
Fortsätt läsaPlatinum Blonde (1931)
Tidig, Martinitorr screwballkomedi av Frank Capra, om en arbetarklasstjomme som gifter in sig i societén. Lägger upp premisserna för Capras framtida klassiker, liksom den riggar förutsättningarna för 30-talets klassiker i screwballgenren. Skådespelarna är aldrig direkt såsiga, tack och lov, men filmen är lite för försiktig och harmlös, utan de sexuella, politiska och rent personliga inslagen […]
Fortsätt läsaO Brother, Where Art Thou? (2000)
Excentrisk, estetiskt utjämnad, snorhalt gjord; Clooney rycker och stirrar sig fram i huvudrollen; Turturro låter det hängande käkpartiet stå för spelet medan Nelson ler puckat som om han är med i Den sista färden. Det är en till överdrivet utstuderad film av bröderna Coen. Man kan inte andas i en enda scen. Är det en charmig […]
Fortsätt läsaThe Core (2003)
Det stora hoppet för våren 2003 visar sig bli ännu en värdelös skopa mögelpopcorn. Efter en hygglig uppbyggnad förråds den här Vernes-inspirerade berättelsen om geniala vetenskapsmän som reser till planetens kärna (fråga inte varför) av ett manus som en nioåring hade kunnat göra bättre. Det är lustigt hur en så dyr film kan vara så […]
Fortsätt läsaAgentskolan (Feds, 1988)
Feds är inte ett plagiat på Polisskolan, men den är uppenbarligen inspirerad av de filmernas framgångar. Inte för att Polisskolan var bra, men Feds får en verkligen att längta efter att se någon skita i en hatt. Det här är nämligen torra grejer. Rebecca DeMornay spelar en marinsoldat som får chansen att träna för FBI, […]
Fortsätt läsaMänniskor emellan (The Big Chill, 1983)
Ett av de mest framträdande exemplen på vin- och middagsfilmen, där människor (helst gamla vänner) träffas (helst i ett hus på landsbygden över helgen) och spenderar tid för att spendera tid och försöker upprätthålla platoniska relationer som behöver nästan lika mycket arbete som romantiska. Lawrence Kasdan inspirerades av John Sayles Return of the Secaucus 7 […]
Fortsätt läsaFreefall (1994)
Freefall är en oväntat trevlig äventyrshistoria från 90-talet med ganska imponerande produktionsvärden för en film med Eric Roberts och Jeff Fahey som släpptes direkt på video. Jag höll på att fråga mig själv varför detta aldrig gick på bio, men jag har redan svarat på min egen fråga (ingen skulle sätta en Eric Roberts/Jeff Fahey-joint […]
Fortsätt läsaQuatermass and the Pit (1967)
Hammers tredje Bernard Quatermass-film är en doldisklassiker för många sci-fi och skräckfilmare. Professorn (Andrew Keir) deltar i upptäckandet av en marsiansk farkost begravd i en tunnelbanestation. Sakta men säkert uppdagas det apokalyptiska innehållet. Torr och långsam men imponerande metodisk – gradvis blir stämningen mer och mer obehaglig och mot slutet är man drabbad av en […]
Fortsätt läsa