Kategori: film

Det måste finnas någon sanning i en film. Det finns ett arv mellan berättelsen och berättaren, något smittar alltid av, det är personligt. En bra berättare vet detta och kontrollerar varje skrymsle och vrå av berättelsen för att se om det är något som känns störande eller är falskt; de behandlar historien som ett uppdrag,…

Även om han gjorde några fantastiska filmer är John Ford för mig i grund och botten bara teknik. Till och med hans roligaste filmer (som Diligensen) eller hans mästerverk (som Vredens druvor) tycker jag om trots Ford, inte på grund av honom. Av vad jag har sett av hans tidiga stumfilmer verkar de verifiera mina…

Med sina subtila och sublima medel lyckas Powell och Pressburger typiskt sett ta fram något transcendent ur en melodramatisk intrig som tycks tala för sig själv. I Gone to Earth blir det inte riktigt så magiskt, även om det fortfarande är en stark film, inspelad på sprakande Technicolor i grevskapet Shropshire i västra England. Filmen…

Kriget pågick fortfarande och Powell och Pressburger fick slut på färg. De hamnade i en glugg mellan två stora projekt – Det började i Berlin och Störst är kärleken – och de lyckades trolla fram den här läckra lilla saken; en romantisk film om karriäristisk ung dam (Wendy Hiller) som ska gifta sig med stenrik…

Far and Away är imponerande, på ett intetsägande sätt. Den är beundransvärt gammaldags. Handlingen går inte att särskilja från de man finner i ”ödesberättelser” från stumfilmseran. En sådan där film där en skogshuggare döms för mord och flyr från sitt hem och sin gravida fru och går med i armén och hittar en annan tjej,…

Låt oss vara ärliga. The Archers, den bejublade brittiska duon Michael Powell och Emeric Pressburger, kräver lite arbete. Inledningsvis känns deras filmer omöjligt stroppiga, hopplöst engelska. Vi ser kvävande rationellt rationellt filmskapande, som om vi inte ska ha för roligt här. Men ge dem lite tid och genom lite filmmagi sitter man där i slutet…

F. Scott Fitzgerald skrev novellen som en komisk satir, så den osökta tanken var att filmatiseringen skulle bli en komedi. Detta var i mitten på 1980-talet. Rättigheterna köptes av Ray Stark, som mest producerat knäppa filmer som Oh Dad, Poor Dad, Mamma’s Hung You in the Closet och I’m Feelin’ So Sad (ja, det är…

Torr men hedervärd biopic om den tyske forskaren som trotsade tidens tabu och sökte efter ett bestående botemedel mot syfilis. Bara att säga ordet var tabu, även när filmen kom, vilket understryks i en scen runt ett förnämt middagsbord; det är en sådan där lustig scen där folk reagerar på saker – precis den typ…

Jag har längtat efter att Rian Johnson ska göra en film som han verkligen verkar vilja göra, och Glass Onion är äntligen den filmen. Det är en deckare, inte en anti-deckare (som första filmen, och som The Last Jedi var anti-Star Wars, Looper anti-tidsresande, osv). Craig är varm i kläderna som sydstatsdetektiven Benoit Blanc, här bjuden till en grekisk ö…

Ett typiskt tillskott till 2002:s ”blå” estetik, även om det också är ett skolboksexempel på en film som följer en nedåtgående kurva. Joe Carnahans stil tillför allt till den närgångna, rå polisintrigen om nervig snut på narkotikaroteln (Jason Patric) som paras ihop med ökänt rötägg (Ray Liotta) för att lösa ett polismordsfall som sedan länge…