Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Skattkammarplaneten (Treasure Planet, 2002)

Robust, underskattat Disneyäventyr byggt på Robert Louis Stevensons klassiska ”Skattkammarön”. Utspelar sig i en fantasy-framtid där unge Jim Hawkins hittar en karta till en avlägsen planet där en gigantisk piratgömma finns – färden går via stjärnornas hav, ombord seglande rymdfarkost där kocken John Silver kanske inte går helt att lita på. Fantastiska rösttillgångar och spännande […]

Fortsätt läsa

Kärleken checkar in (Maid in Manhattan, 2002)/Two Weeks Notice (2002)

Den smygkonservativa Sweet Home Alabama dukade upp bordet för New York Citys romcom-comeback efter 9/11 och Maid in Manhattan äter av den. Jennifer Lopez spelar här städerska på förnämt New York-hotell (i verkligheten Waldorf-Astoria) som börjar dejta omskriven politiker (Ralph ”snälla måste jag jämt spela skurk?” Fiennes) efter att han förväxlat henne med societetskvinna. Även […]

Fortsätt läsa

The Green Knight (2021)

Stämningsfull, ojämn riddarhistoria, en typ av kontramyt, byggd på en dikt från 1300-talet om ung man som kung Arthur skickar på ett äventyr, trots att han saknar några som helst ridderliga drag. Det blir en överdrivet mystisk och kryptisk resa, där i stort sett ingenting förklaras eller leder någonstans, även om David Lowerys hängivelse till […]

Fortsätt läsa

Drumline (2002)

Det är mycket lätt att underskatta denna ungdomsfilm om dryg trummis som kommer till musikcollege där han drillas hårt för att fungera med skolans berömda paradorkester; hans stora begåvning, och inte minst hans ego, börjar snart krocka med den seriöse orkesterledaren (Orlando Jones) som sätter musikens kvalitet och orkesterns teamwork främst. Uppenbarligen kan man göra […]

Fortsätt läsa

Barbershop (2002)

Det här är, olikt Friday, precis filmen man vill ha när man ser en komedi med Ice Cube; en perfekt slice-of-life-matiné där isbeatet spelar frustrerad musiker som ärvt sin pappas frisörsalong – filmen hänger hela sin story på hans misstag att sälja stället (samt en sidointrig om en stulen bankomat) men detta handlar såklart först och […]

Fortsätt läsa

Blonde (2022)

Förutsatt att filmer överhuvudtaget har en framtid, kommer Blonde att bli ihågkommen och sannolikt återuppskattad tillbaka till sina fjorton minuter långa stående ovationer i Venedig. Jag känner för den precis vad jag kände för Andrew Dominiks Jesse James-film. Kort sagt: Den är fascinerande, och närmar sig det mästerliga, även om det hela i slutändan blir […]

Fortsätt läsa

Lilja 4-ever (2002)

Den andra gången jag ser den här filmen. 20 år senare är upplevelsen identisk. Det är en film som lämnar en i en krater, skapad under 109 minuter av ens egna försvarsmekanismer. Men det är inte en våldsam eller motbjudande film utan öppen och kärleksfull. Den frågar dig (inte mig eller oss, dig) om du […]

Fortsätt läsa