Jag tror inte på en värdelös värld, en värld där det inte är lönt att fråga stora frågor. Det är en värld där apokalyps och undergång är det enda vi har att se fram emot. Jag ser fram emot annat. Adjö, på ett tag! Spotify 202249505152: Sista flytet Red Velvet – BYE BYE Bandet Ellington […]
Fortsätt läsaGlass Onion: A Knives Out Mystery (2022)
Jag har längtat efter att Rian Johnson ska göra en film som han verkligen verkar vilja göra, och Glass Onion är äntligen den filmen. Det är en deckare, inte en anti-deckare (som första filmen, och som The Last Jedi var anti-Star Wars, Looper anti-tidsresande, osv). Craig är varm i kläderna som sydstatsdetektiven Benoit Blanc, här bjuden till en grekisk ö […]
Fortsätt läsaNarc (2002)
Ett typiskt tillskott till 2002:s ”blå” estetik, även om det också är ett skolboksexempel på en film som följer en nedåtgående kurva. Joe Carnahans stil tillför allt till den närgångna, rå polisintrigen om nervig snut på narkotikaroteln (Jason Patric) som paras ihop med ökänt rötägg (Ray Liotta) för att lösa ett polismordsfall som sedan länge […]
Fortsätt läsaArmy of the Dead (2021)
Det har alltid stått klart att Zack Snyder är besatt av fantasi (eftersom han inte har någon) och tanken på att ha något att säga (eftersom han inte har något att säga) men i Army of the Dead tycker jag nästan synd om honom. Det är ett riktigt bottennapp om färglösa figurer som måste in […]
Fortsätt läsaCatch Me If You Can, Gangs of New York, The Pianist, Chicago, 25th Hour (2002)
Under 2022 har jag kontinuerligt återbesökt filmåret 2002 – vilket är mycket roligare än att besöka filmåret 2022 – och det har varit oerhört spännande. Hela filmåret 2002 var en respons mot attackerna mot World Trade Center i september 2001 – ganska sällan en avsiktlig respons, men ändå. Ett alternativt Hollywood uppstod under det här […]
Fortsätt läsaBlack Christmas (1974)
Black Christmas visar oss essensen av ”less is more” – hajen är inte mer hotfull eftersom vi inte kan se den, mördaren är inte mer läskig utan motivation; det som är skrämmande är det stora skrämmande någontinget, närvaron av något som är malplacerat och därför oförutsägbart. Det existerar bara så länge det är frånvarande, ironiskt […]
Fortsätt läsaSneakers (1992)
Riktigt schwungig heistfilm där Robert Redford spelar gammal datahacker som leder ett gäng säkerhetsexperter, alla avhoppare eller misfits på sina egna sätt, som får i uppdrag från myndigheten att stjäla en kodbrytare från ett mystiskt geni. Den långsökta storyn är inte bättre än den behöver vara, dock; detta är en film att se för att […]
Fortsätt läsaBullet Train (2022)
Ett par lönnmördare, med olika jobb, råkar sammanstråla på ett höghastighetståg i Japan och ställa till trubbel för varandra. Istället för en story finns diverse godtyckliga omständigheter och twistar; alla karaktärer är en och samma multiplicerat med tolv och dialogen är så Tarantinokåt att det känns som att filmen är gjord 1998. Tillräckligt snygg och […]
Fortsätt läsaO Lucky Man! (1973)
Samhällssatir i mastodontform, en lång modern variant av Voltaires ”Candide”; introducerar oss för en ambitiös kaffeförsäljare (Malcolm McDowell) som är fast besluten att komma långt i kapitalismens namn. Hans uppdrag urartar snart till en rad episoder i en odyssé som på olika sätt satiriserar allsköns högerspöken – övervakningsmyndigheter, blodtörstiga storbolagschefer – och vänsterspöken (självmordsbenägna hemmafruar, […]
Fortsätt läsaSagan om de två tornen (Lord of the Rings: The Two Towers, 2002)
Jag var där, för 3000 år sedan… känns det som… 23.59 den 17 december 2002, mer specifikt, för midnattspremiären av Sagan om de två tornen och man kunde känna förväntan sippra i den stora, utsålda singelbiografen. Filmen gjorde aldrig för mig vad den första gjorde, inte heller skulle den tredje komma att göra det, men […]
Fortsätt läsa